Okänd
Annat
Jag skolkar!
SVAR
Här börjar jag tufft och kommer med lite skrämselpropaganda: Du ska veta att det inte är ett så litet problem som du själv tror att det är..! Själva skolkandet är inte så farligt i sig, utan vad som är allvarligt är allt som det drar med sig. Att sitta hemma eller dra omkring för att få tiden att gå är mycket värre. Jag har förutom tre ungdomar som fixade sig ett jobb istället, aldrig hört någon skolkare ärligt berätta för mig att hon/han gjort något vettigt under timmarna man skulle varit i skolan. Det är alltid samma sak; man får bara tiden att gå…
Här finns för mig som psykolog dom största riskerna att det kan gå åt helsike. Livet är inte lätt att leva.., speciellt när man är ung och har fastnat i ett läge där man inte gör annat än slår ihjäl tid. Samtidigt vet man att man liksom står lite utanför samhället och människor som står ut med skiten. Den där känslan att stå lite utanför samhället och dom andra som står ut med skiten, leder snabbt till att man inte känner sig ha det minsta gemensamt med vare sig samhället eller dom andra. Och den klyftan kan växa så kvickt att du plötsligt känner det som du egentligen aldrig känt dig hemma i det här systemet. Allt som räknas blir det som händer för stunden. Varför bry sig om morgondagen, när det inte finns så mycket som spelar någon roll?! Att sätta sig i skolbänken igen blir bara skrattretande larvigt… Man kan lika gärna söka ”kickar” genom att pyssla med droger och kriminalitet. Vem bryr sig?
Har man väl kommit så här långt, är vägen tillbaka bara den, ett helsike i sig! Jag menar inte att det automatiskt måste gå så där illa för dig bara för att du skolkar. Men hur lång vägen dit än kan kännas just nu, är jag rädd för att du kan hamna där snabbare än vad du någonsin kunnat föreställa dig…
För tjugofem år sedan var jag själv där.., men jag tog mig ur det, och tro nu inte att jag fixade det själv för att jag idag är både kurator och psykolog. Nej.., jag hade bara tur..! Många av mina gamla kompisar hade inte tur… Okey.., slut på skrämselpropagandan! Du skolkar alltså.., och då råder jag dig till att du ska sätta dig ned och fundera på vad som krävs för att du ska kunna tänka dig att sluta skolka. Lägg märke till att jag inte sa vad som krävs i skolan, utan vad som krävs utifrån din situation och ditt perspektiv! För även om man skolkar har man fortfarande rätt att säga vad man tycker och tänker, därför att det så vitt jag vet fortfarande råder lagstadgad yttrandefrihet i Sverige. Ett smart drag i det här läget är att sätta sig ned tillsammans med någon vuxen (helst schysst lärare, skolsköterska, förälder eller kurator). Och bara för att man sätter sig ned och tar ett sånt här snack behöver man inte lova någon att sluta skolka..! Erfarenheten har emellertid visat mig att dom elever som fixat att göra så här har fått ordning på skolkandet, inte direkt kanske, men efter ett tag. Det är så lätt att man i din situation tänker att det inte finns så mycket att snacka om och skulle man börja snacka får man bara gnäll och skäll som tack. Visst, det krävs lite mod, men skulle du testa vad jag föreslagit har du samtidigt visat att du har en åsikt och inte låter dig trampas på bara för att du råkar skolka.
Visningar : 614
