Jag är homosexuell och mår dåligt av att inte känna mig accepterad i samhället!

---

SVAR

Ur ett psykologiskt perspektiv uppfattar du alltså omgivningens attityd som styrande, diskriminerande och störande med avseende på din upplevelse av dig själv som en tänkande och kännande människa. Och alla detta styrande, diskriminerande och störande kommer sig av attityder som grundar sig på att du inte är en ”vanlig” människa därför att du känner kärlek, och sexuella känslor gentemot andra människor som är av samma kön som du. Du hade kunnat tycka hur mycket som helst om de av samma kön, bara du inte hade ”tänt” på dem sexuellt. Alltså är du annorlunda och omgivningen/samhället låter dig nästan inte glömma det här för en sekund, utan överallt finns det pekpinnar om att du inte är som dom flesta andra.., som du BORDE vara. Du hade kunnat vara 2.30 cm lång eller 1.20 cm eller jättefet eller jättemager eller handikappad eller kroppsbyggare eller anorektiker eller karriärist eller psykiskt sjuk eller konstnär eller kriminell eller terrorist eller data-nörd eller politiker eller fanatisk sektmedlem eller superbyråkrat eller sportfåne eller missbrukare eller bokmal eller eller, eller… Men nu råkar du vara homosexuell! Och pga det känner du dig ständigt påpassad och pressad, aldrig lämnad ifred och inte respekterad. Du knuffas nästan ut ur den ”normala” gemenskapen vare sig du vill eller inte. Ifall du är snäll eller elak, omtänksam eller hänsynslös, klok eller galen spelar inte minsta roll.., för du är homosexuell!!! Hoppas du inte tagit illa upp för min beskrivning av din situation sådan den många gånger berättats för mig.
Här kommer vi nu till två alternativ som enligt min erfarenhet skulle kunna utgöra en lösning på ditt problem: Du försöker arbeta på att ändra samhällets/omgivningens syn på dig som homosexuell, och/eller så försöker du arbeta på att ändra din egen syn på dig själv som homosexuell i samhället.
Att ändra på samhällets/omgivningens attityd/syn skulle kunna vara en framkomlig väg genom att göra gemensam sak med andra homosexuella genom deltagande i intresseföreningar som t ex RFSL. Förutom att aktivt bidra till detta attitydförändringsarbete och få den tillfredsställelsen, kan du dessutom komma åt den psykologiska effekten av en peppande vi-känsla, vilken i sin tur kan bidra till att mildra den personliga utsatthet du känner av som homosexuell.

Att ändra på din egen syn på dig själv som homosexuell i samhället skulle kunna vara en framkomlig väg genom att börja kika på din egen känslighet inför samhällets/omgivningens syn på dig som homosexuell. Tar du åt dig så fort du råkar läsa något negativt om homosexualitet? Eller om du skulle få höra någon säga någonting, fastän det inte är riktat mot dig på t ex tåget eller bussen? Föreställer du dig att dina bekanta, vänner, grannar osv aldrig glömmer bort att du är homosexuell? Om någon okänd person tittar på dig på gatan, ser han enligt dig själv bara en homosexuell då? Kan du ärligt talat se på dig själv som en människa bland andra utan att koppla in din sexuella läggning? Finns det stunder då du förbannar din sexuella läggning? Händer det att du inför dig själv ser dig som en andra klassens medborgare pga din sexualitet? Har du försökt att helt enkelt lägga ned sex för att komma ifrån din homosexualitet? Har det hänt att du sett ned på andra homosexuella för att du själv mått så dåligt kring din egen sexualitet? Har du någon gång varit stolt över din sexualitet? Kan du dagdrömma/fantisera om ett fungerande homosexuellt förhållande som inte väcker någon särskild uppmärksamhet ute i samhället?

Dom här frågorna och liknande kan du använda för att göra en inventering (undersökning) av din syn på din egen sexualitet och i förlängningen på din känslighet inför samhällets/omgivningens syn på dig som homosexuell. Försök att göra det här så noggrant du kan även om det är jobbigt. Att skriva ned det hjälper ofta för att det då blir både tydligare och lättare att jobba med ”materialet”. Och jobbet går ut på att du ska leta efter små detaljer som du sedan kan arbeta på att förändra lite i taget.

Dessa två alternativ och i synnerhet det sista, innebär för det första en aktivering av dina personliga resurser till skillnad mot den passivisering som ofta följer med ditt problem, och för det andra erbjuder dessa alternativ och i synnerhet det sista en möjlighet till bearbetning av din homosexuella identitet vilken då kan ges tillfälle att mogna. Vad som krävs av dig är tid och energi. Och varför inte tillsammans med någon annan? Behöver faktiskt inte vara någon med samma sexuella läggning som du, det hänger mer på vänskapen…