SVAR
Det smärtar mig att behöva konstatera att du efter den första skräckupplevelsen (våldtäkten) måste gå igenom den här grymma besvikelsen också! Som psykolog och kurator och man, skäms jag över att rättsväsendet inte klarat av att värna om kvinnans psykologiska rättighet till att bara kunna säga ett enkelt nej när hon inte vill ha sex, eller inte vill fortsätta att ha sex.
Att du som kvinna, enligt vissa, skall behöva tänka på hur du klär dig, hur du uppträder, eller vart du vistas osv, för att undvika att någon eller några upptända män/killar tvingar sig till sex, är inte människovärdigt! Den fria viljan att få bestämma över sin kropp borde vara bättre skyddad i lagtext och inte begränsas av att du som kvinna ska bli tvungen att skrika, rivas och slåss för ditt liv när du vill sluta. Varför räcker det inte med ett enkelt nej?
Ifall det här hade handlat om vad som helst utom sex hade säkert ett enkelt nej räckt. Men nu pratar vi om en man/kille som är upptänd och inställd på sex... och då måste alltså en kvinna/tjej som du vara helnykter, osexigt klädd, skrika, rivas och slåss, istället för att lugnt säga nej som man annars gör vuxna människor emellan… Är det riktigt klokt?
Nej säger jag som psykolog och kurator och man! För svarar man istället ja på den frågan utgår man ifrån att vi män/killar nästan är som aphannar, utan språk och omdöme där endast skrikande ljud och våldsamt fysiskt motstånd kan bryta igenom den djuriska upphetsningen, du som kvinna då skulle ha lockat fram ur oss. Jag undrar hur många män/killar som egentligen tycker att den beskrivningen passar på dom?
Som jag förstår juridiken och vissa människors uppfattning, är det ungefär på den nivån vi män/killar förväntas agera. Vi har klarat av att skicka iväg människor till månen.., borde det då inte gå att lösa en sån här sak med lite mer verklighetsanpassad lagtext eller prejudicerande domar..?!
Att du sedan som kvinna/tjej inte får reagera som vilken människa som helst när du blir rädd och våldtagen är heller inte riktigt klokt. Vad jag menar är att människan, då hon ställs inför en situation där en angripare (våldtäktsmannen) är både starkare och envist inställd på att få sin vilja igenom, kan reagera på en väldig massa olika sätt psykologiskt: Att bli stum eller skrika, att bli ledsen eller arg, att bli tillintetgjord eller förolämpad, att bli skräckslagen eller vansinnig osv. Men enligt lagtexten passar bara en typ av rädsla in om du ska bli trodd i ett våldtäktsmål nämligen: om rädslan får dig att skrika, rivas och slåss. Har du oturen att reagera på något annat sätt i din rädsla ligger du illa till i en rättsprocess och ibland även hos polisen som skall ta emot anmälan.
Fastän du psykologiskt är minst lika rädd om du istället blir t ex stel och tyst av skräck, verkar vissa tro att alla skriker när de blir skrämda. Nu är det ju inte varken åklagare, advokater eller nämndemän som skriver lagtexten, men man skulle ändå tycka att det var på tiden att man gjorde något åt den här stenålderslagen…
Du som blivit våldtagen men som inte blivit trodd, rekommenderar jag en snabb kontakt med någon som professionellt kan hjälpa dig att komma vidare i ditt liv innan allt det här har fått för stort grepp om dig. Om det är så att det är dina anhöriga, eller polisen som inte tror dig och att det alltså inte har gått till en domstol än, så råder jag dig till att ta kontakt med en kurator på antingen kommunens ungdomsmottagning, eller en kurator inom barn-, och ungdomspsykiatrin, eller vuxenpsykiatrin om du är lite äldre. De kan nämligen hjälpa dig att reda ut hur man kan gå vidare i ditt fall, samtidigt som de kan ge dig stöd i den här jobbiga situationen.
Om det däremot är så att våldtäktsmannen/våldtäktsmännen blivit frikända i domstol är det svårare att göra något rent rättsligt. Däremot behöver du hjälp med detta då det är ett minst lika stort övergrepp att samhället sviker dig i en sådan här situation. Det ökar ofta känslan av skuld hos den som blivit våldtagen, eftersom man har lättare för att anklaga sig själv när ingen utomstående tror på en. Detta är allvarligt eftersom jag bestämt hävdar att det aldrig kan var ditt fel att du blivit våldtagen, men jag vet samtidigt att skuld-, och skamkänslor är bland det svåraste som finns att få bukt med. Just därför behöver du hjälp.
Du kan även i detta läget vända dig till en kurator på ungdomsmottagninen eller inom psykiatrin. Om de anser att du behöver psykologhjälp, kommer de att hjälpa dig att få det. Du ska veta att det alltid går att komma vidare på det ena eller andra sättet, haken är bara att det tar längre tid ju längre du väntar med att söka hjälp…