SVAR
Man är fixerad vid mat och kalorier som ständigt sysselsätter tankarna, läser recept och kaloritabeller, planerar noga hur lite man ska äta. Matvanorna ändras, man petar runt maten i småbitar på tallriken, sitter länge vid matbordet även med en liten måltid även för att få omgivningen att tro att man äter mer än man faktiskt gör. Man isolerar sig socialt, då umgänge oftast innebär gemensamma fika eller måltider som man vill undvika. Ofta börjar det som en vanlig bantning, där man bestämt sig för att gå ner till en viss vikt, men längs vägen går kontrollen överstyr, det går inte att sluta när målvikten uppnåtts. Man upplever sig fet, tycker att man ser tjock ut i spegeln trots andras kommentarer om motsatsen, kan inte jämföra även om den egna vikten är lägre än jämnårigas i samma längd. Man är hela tiden rädd för att gå upp i vikt, väger sig ofta.
Motionsbehovet blir ofta tvångsmässigt, allt för att öka förbränningen, dessutom ger det samtidigt en endorfinkick. En del börjar använda läkemedel för att hjälpa till med viktminskningen, som laxermedel och vattendrivande, medan vissa framkallar kräkningar. Förstoppning och magsmärtor är vanliga. Menstruationerna upphör.