Jag är 18 år och har aldrig haft någon pojkvän, inte ens killkompisar. Hur ska jag kunna övertyga mig själv om att det inte är något fel på mig?

---

SVAR

Mitt råd till dig är att du sätter dig ned med en tjejkompis du litar på och snackar igenom det här ordentligt. Ofta blir såna här funderingar speciellt jobbiga när man går omkring och bär på dom i sin ensamhet. Och då menar jag att du ska vara riktigt ärlig och självutlämnande gentemot din tjejkompis. Inte bara sånt där halvdant och ytligt snack som det så lätt kan bli ibland när man pratar om något speciellt känsligt med en kompis. Goda kompisar och vänskap är enligt min uppfattning till för att hjälpa oss i såna här situationer. Vad som gäller är bara att man som du vågar satsa på att snacka. Detta löser inte frågan med att skaffa pojkvän eller killkompis, men det kommer sannolikt att dämpa dina grubblerier. Att vara arton och inte ha haft något förhållande är inte alls så ovanligt som du tycks tro. Visst har många haft det i din ålder, men något fel på dig är det definitivt inte för den sakens skull. Att ha killkompisar handlar ofta om delade intressen, så antagligen har du inte träffat någon kille som du haft något gemensamt intresse med. I alla fall inte något som blivit uttalat. Nej, vid din ålder är det alltså inget fel på dig. Att du sedan går och längtar efter något sånt är en helt annan sak. Men gör dig själv tjänsten att inte blanda ihop dom (att det skulle vara fel på dig och att du längtar). Om läget fortfarande skulle vara detsamma om tio år (fortfarande inget förhållande alltså, eller killkompisar) kan du kanske börja fundera på vad du har för förhållningssätt gentemot killar. De första vuxna, seriösa och långa parförhållanden inleds enligt min bedömning oftast mellan tjugo och trettio års ålder.