Hej där. Jag har ett fast förhållande, som har varat i snart 2 år. Vi är förlovade och en finare kille finns inte. Men då kommer ju det lilla problemet. jag är svartsjuk på honom. Jag vill verkligen inte vara svartsjuk, och det är den värsta känslan som finns ( förutom mensvärk *ler* ). Jag o min kille har pratat om det här och jag är mycket medveten om min svartsjuka. Han har på alla sätt o vis försökt att hjälpa mej men det går inte. När svartsjukan kommer, då tittar min partner på en blondin, eller pratar gott om nån annan tjej eller nåt liknande. Min dröm är att kunna slippa den här förbaskade svartsjukan… Hoppas nån kan skriva o ge mej lite tips. Men skriv för guds skull inte att jag ska inse problemet, för det har jag gjort för längesen *ler*. Ha en bra dag!

---

SVAR

Nej du, att du ska inse problemet tänker jag inte skriva, för det hjälper dig bara till att kunna be om hjälp och det har du ju redan gjort.

Svartsjuka kan ju förklaras på en mängd olika sätt. Allt ifrån att personen som känner svartsjuka känner sig osäker och otrygg, och hela tiden tror att han/hon skall bli övergiven, till att man faktiskt kan ha fog för att vara svartsjuk. Nu verkar det ju inte som om du skulle ha någon egentlig anledning att vara svartsjuk, utan du beskriver din kille som underbar. Problemet uppstår istället när han talar gott om någon annan tjej, eller tittar på en blondin (undrar om du själv är brunett "ler jag också"), och det går ju knappast att begära att han skall gå på stan med förbundna ögon, vilket du verkar ha insett. Alltså är det inget vi skall ändra när det gäller din kille, och då återstår bara du.

Jag kan inte såhär via brev avgöra varför du känner sådan svartsjuka, då skulle vi behöva träffas och samtala ett tag och det går ju inte. Så därför struntar vi i orsaken och går istället direkt på vad du kan göra.

Du skall hädanefter försöka träna bort din svartsjuka. Du tror kanske att jag blivit knäpp men det går faktiskt. Genom att hela tiden utsätta sig för det man tycker är svårt så minskar faktiskt känslan av att det är jobbigt för varje gång. Men det tar lite tid, så du måste ha tålamod.

Eftersom du har en kille som verkar vilja hjälpa dig, så skall du utnyttja det. Du skall därför fortsättningsvis sätta dig ner tillsammans med din kille, ett par tillfällen i veckan, (gärna oftare om du orkar)och be honom att prata gott om någon tjej. Ni kan också när ni är ute på stan sätta er på ett fik, eller en bänk och så ber du honom tala om när han tycker någon tjej ser bra ut, eller verkar trevlig.

Detta är tortyr tänker nog du, och det har du delvis rätt i. Men nu är det inte så att du skall sitta och lyssna på honom helt passiv och bara försöka hålla din svartsjuka i styr. Nej, du skall vara aktiv som bara den! Men bara med förnuftet. Du skall försöka att engagera dig i den tjejen som ni pratar om. Det betyder att även du skall försöka komma på saker som är bra med den tjejen ni pratar om. Du skall högt och ljudligt berätta om allt positivt du kommer på om henne. Samma sak om ni sitter ute på stan och han har pekat ut en tjej han tycker ser bra ut, eller verkar trevlig. Då är det du som sätter igång och försöker tala om vad du tycker att den tjejen verkar ha för bra sidor, och vad du tycker är snyggt hos henne.

När du gör detta så kommer svartsjukekänslor att rasa runt i kroppen på dig. Men det skall du låta dom göra. Du förstår att det värsta man kan göra är att försöka intala sig själv att "jag får inte känna så här". För det är helt meningslöst.

Vad man istället måste göra när man har känslor som blir jobbiga för en, är att låta känslorna vara och koncentrera sig på andra saker. I ditt fall ska du koncentrera dig på att leta positiva saker om de tjejer som ni pratar om. Efter hand kommer du att märka (om du klarar att utsätta dig för den här tortyren)att känslorna finns där men att du inte märker av dom så mycket. Du har blivit van vid att dom rasar runt, men du kan fungera med förnuftet ändå så att säga. Och när man kan fungera utan att känslorna tar över hela ens kropp och själ, så klingar efterhand dom jobbiga känslorna av. Tro mig, det funkar faktiskt så. Men som jag sade så tar det tid och man måste vara stark. I början kan det kännas alldeles tokigt och man måste kanske sitta och dunka i köksbordet för att få utlopp för sin frustration medan man sitter och tvingar sig själv att säga " Ja, Anna tycker jag är en jättego´ tjej och hon verkar alltid så glad och mysig", fastän känslan skriker att "Jag vill aldrig höra talas om den där Anna en enda gång till!!!". Det är helt okay om man verkar lite knäpp bara man fortsätter, så kommer det som sagt med tiden att bli bättre. Och till sist så är det förståndet som råder och inte känslan av svartsjuka och då har du lyckats!