SVAR
Att förlora den man älskar är oerhört smärtsamt och många känner som du, nämligen att det inte finns något att leva för längre. Det kan vara svårt i den situationen som du befinner dig i att förstå, att dom flesta människor faktiskt har upplevt det som du går igenom nu, och att dom flesta med tiden kunnat finna lyckan på nytt. Tiden läker ju alla sår, säger man, och det finns väl en viss sanning i det, men det hjälper ju inte när man som du är mitt i det!
Det som jag tycker är allvarligt i ditt fall, är att du inte bara känt det som att du vill dö, utan att du faktiskt också försökt att ta livet av dig. Vi människor kan av olika anledningar ha olika svårt att hantera det här med att bli lämnade och övergivna. Och i ditt fall verkar det just nu ta över hela din person och till och med få dig att utföra handlingar som uppenbarligen skrämmer dig själv.
I ett sådant läge tycker jag det är dags att söka hjälp av någon som man kan prata med, för att du ska kunna hantera situationen utan att göra dig själv illa.
Mitt råd är att du kontaktar antingen Ungdomsmottagningen som ligger närmast dig, eller skolkuratorn. Jag tror att om du får någon att prata med och dela den här hemska upplevelsen med så kommer du att kunna ta dig igenom det hela utan att skada dig själv.