hej..igen, jag tror inte att ni "du" känner igen mig men jag har skrivit hit innan, men har inte fått svar ännu.skrev la in hit för typ 3 månader sedan. det är klart.varför skulle någon bry sig om mig. jag är ju bara en av alla tusen som skriver till er. nu kännar jag mig värkligen värdelös, meningslös. jag hade hoppats på hjälp. men jag försöker en sista gång. ligger i en deprision, tror jag, kan inte sova, mår illa,självmordstanskar,ont i nacken, trött, skär mig själv på armen. testade ett deprisions test på internet. kom på djup "svår" deprision. jag har alltid mått dåligt. så länge jag vet. hade ångest redan som 4 åring "svår". då var det för att jag var rädd för allt. nån skulle dö, jag skulle dö, att en kommet skulle krocka med jorden. har väldigt dåligt självförtroende. har redan planerat ut hur jag ska dö. antingen ska jag ta piller eller supa mig full och lägga mig på spåret.hade tänkt att sluta äta så att någon märker att något är fel.det är ingen som märker. snälla hjälp mig! vad är det för fel på mig? är det deprision eller någonting annat. jag har massor jag skulle vilja säga så att du skulle kunna analysera vad det är för fel på mig.jag orkar inte! snälla bry dig om mig.

---

SVAR

Konstigt nog så börjar jag med att säga att det inte spelar någon som helst roll, vad det är för fel på dig.., men sluta inte läsa här för det..! Vad som däremot är så otroligt mycket viktigare än om du har en depression eller något annat är: ATT du mår dåligt och SKA se till att få hjälp så fort som möjligt. Har du gått och mått så dåligt större delen av ditt liv, är det verkligen på tiden att du börjar få ordning på allt som plågar dig. Det kommer att ta tid, men är fullt möjligt. Vad det handlar om är framför allt två saker: Dels att du klarar av att snacka om det, och dels att du klarar av att söka hjälp. Den första punkten att du måste klara av att snacka om det, är nog inte den svåraste för dig, för har man lite svårt att snacka så kan man få hjälp med det, när man väl kommit så långt. Vad som du däremot inte kan få någon hjälp med, är att söka hjälp. Där är du hänvisad till dig själv. Men.., man kan alltid använda sig av det gamla beprövade knepet att berätta lite grand för någon man litar skapligt på, ung eller vuxen spelar ingen roll. Sedan blir det ofta lite lättare att få draghjälp med att ta det där första steget och ta sig till närmaste ungdomsmottagning. Kanske kan du till och med få sällskap dit av din vän. Hur som helst är det verkligen på tiden att du får hjälp efter att ha levt som du verkar ha gjort. När det finns hjälp att få, ska ingen behöva gå runt som du…