Jag har en vän, låt oss kalla henne Sara. Jag har pratat med henne och hon är extremt osäker på sig själv. Jag fick, efter att ha pratat med henne ett tag, reda på att hon är rädd för att gå ut bland folk, t ex på stan. Eftersom att hon är rädd för vad de skall tycka om henne. Hon verkar förutstätta att alla ser ner på henne. Jag tror att detta kan vara ganska allvarligt. Det har hållt på i ungefär 6 månader, fast redan innan dess undvek hon platser med mycket folk; hon stannade då hellre hemma. Hon har sagt att hon inte har så många kompisar och hon sitter mycket hemma. Hon tycker också att hon är ful ibland och så men jag har försökt att prata med henne. Det verkar ha hjälpt lite men jag skulle vilja ha ert råd. Vad ska jag säga till henne? Är det hon själv som måste ta kontroll över det och ta initiativet? Observera att jag bara känner henne via Internet och vi chattar ofta.

---

SVAR

Jag tycker att du skall råda din vän till att söka hjälp för sina problem. Det du beskriver skulle man kunna diagnosticera som någon typ av social fobi, som grundar sig på att hon har en osäkerhet när det gäller sin egen person. Detta problem betyder inte att man är knäpp eller konstig på något sätt, utan istället är det ganska vanligt. Det svåra med det hela är att personer som har denna typen av problem oftast isolerar sig mer och mer, tills problemen utvecklar sig till ett socialt handikapp där man kan få problem med att handla mat, sköta andra ärenden, svara i telefon osv. Isoleringen i sig leder bara till att problemen förvärras. Därför är mitt råd att du försöker förmå henne att söka hjälp för ju tidigare man kan hjälpa henne, desto lättare är det. Problem av den här typen kan man faktiskt träna bort, men då behöver hon professionell hjälp. Du kan självklart inte tvinga henne att söka hjälp, men du kan ju försöka peppa henne att ändå ta steget att få hjälp för det är ju synd att hon skall behöva gå och lida i onödan när det finns hjälp att få. Eftersom jag inte vet hur gammal din vän är så vet jag inte om hon skall vända sig till Vuxenpsykiatrin eller till Barn-,och Ungdomspsykiatrin. Är hon över 18 år så är det vuxendelen hon skall vända sig till. Hon skall i vilket fall som helst vända sig till öppenvårdspsykiatrin (finns för både vuxna och barn) och dom hittar man på dom blå sidorna i telefonkatalogen. Man kan ringa dit och berätta kort om sina problem och be att få en tid hos en psykolog. Det kan ibland vara ganska lång väntetid så ju snabbare hon gör det desto snabbare kan hon få komma dit. Om jag vore du så skulle jag försöka peppa henne till att ta det här steget och som vän kan man ju visa att möjligheten finns. Men vill hon inte så är det inte så mycket du kan göra. Du kan ju umgås med henne som vän över Internet i alla fall, men jag tror det vore bra för henne att få lite hjälp med sina problem.