hej. Vad gör man när man lever med en person med depression och efter några månader själv utvecklat självmordstankar och skär sig i armarna för att man hatar sin kropp och sig själv? Även om man har världens underbaraste pojkvän som ger en komplimanger till övers.

---

SVAR

Rådet du kommer att få baseras på att jag antar att det är din pojkvän som du lever med och att det är han som lider av depression. Din fråga är inte så tydlig att jag kan vara säker på detta men jag utgår från det.
Det kan självklart vara jobbigt att leva med någon som lider av depression, men det du beskriver om att du (för jag antar att det är dig själv du pratar om) själv börjar må så pass dåligt att du skär dig i armarnam, får självmordstankar och hatar dig själv låter mer som att pojkvännens depression drar igång känslor i dig som förmodligen fanns där redan innan. Enligt min erfarenhet så kan förvisso någon som lever med en person som lider av depression, också börja känna sig nedstämd pga den eventuella beslastning som partnerns sjukdom utgör, men som sagt att känna sig nedstämd, utsliten och allmänt trött är ganska långt ifrån att ha dom känslorna som du beskriver. Rent generellt så kan enligt min erfarenhet självhat, självmisshandel och självmordstankar inte skapas av att man lever med någon som har problem, om inte denna personen beter sig på ett sätt som innebär en ständig kränkning. Det finns ju till exempel personer som kan bete sig på ett så kränkande sätt mot sin partner och då pratar vi om fysisk eller psykisk misshandel. Då kan det handla om allt från fysiska övergrepp (misshandel, våldtäkt osv) till psykiska övergrepp (ständig nedvärderande kommentarer, hot om våld, tvång osv). Att kränka sin partner kan ju vem som helst göra, det är inget som förekommer mer hos deprimerade än hos personer med andra problem. Och i ditt fall verkar det ju inte som om du utsätts för kränkningar eftersom du säger att du har världens underbaraste pojkvän som ger dig ständiga komplimanger.
Allt detta jag sagt nu gör att det är mest troligt att dina problem har en annan förklaring än just att din pojkvän är deprimerad. Som jag sade i början så kan din pojkväns depression ha varit en utlösande faktor till att du kommit i kontakt med dom här känslorna du uppenbarligen har. Med det menar jag att alla människor har olika typer av psykiska svårigheter utan att för den skull vara sjuka. Dom flesta av oss lyckas med hjälp av våra försvarsmekanismer hålla en inre balans vilket gör att inget syns på ytan. Men utsätt vi för tillräckligt stora påfrestningar så kan den här balansen gå förlorad, och detta är förmodligen vad som hänt dig, där din killes problem blivit en så stor påfrestning för dig att du inte lyckats bibehålla din egen balans utan fått upp dom här känslorna som du beskriver till ytan.
När man känner så som du gör att man inte vill leva längre och att man hatar sig själv så mycket att man gör sig själv illa så är det definitivt dags att söka hjälp. Mitt råd är att du vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning, eller till psykiatrins öppenvårdsmottagning som du blir kopplad till om du ringer till Landstingets växel (blå sidorna i telefonkatalogen).
Tillsammans med någon professionell kan du i en samtalskontakt få hjälp att hantera dina känslor och återfå balansen. Jag tycker att det är viktigt att du tar dom här signalerna om att du inte mår bra på allvar och att du verkligen söker hjälp. Om du nu har en så underbar pojkvän som du beskriver så har du ju verkligen något att kämpa vidare för.