Jag förstår om du känner dig både utsatt och beroende av dina föräldrar. Den känslan är inte ovanlig när man som du är omyndig och inte kan bestämma helt själv. Du kan vad jag vet inte i dagsläget få ut din medicin utan att dina föräldrar får veta. Men eftersom du redan har kontakt med BUP så är det mitt förslag att du tar upp frågan kring din medicin och det här med att prata i förtroende med dom. Jag tycker att du skall be att få tala med någon av dom i enrum, och då berätta hur du känner det när dom berättar allt för dina föräldrar. Oftast är det inte nödvändigt att berätta exakt allting för föräldrarna, utan många gånger kan man hitta en kompromiss mellan att du behöver få prata med någon i förtroende utan att dina föräldrar får veta precis allt, och dina föräldrars oro för dig och vilja och rättighet att veta hur du mår och tänker.
Om du tar upp detta med din kontakt på BUP och tex ber om att få en samtalskontakt med kurator eller psykolog på egen hand, så kan kanske du få hjälp att hitta en sådan kompromiss och då kan ni ju också diskutera hur du skall kunna sköta din medicinering på ett sätt som är bra både för dig och dina föräldrar.