jag vill att mina föräldrar ..nja min mamma iallafall ska få veta att jag är homosexuell..min pappa skulle aldrig acceptera det.. men han e ju inte i mitt liv så mycket heller ju.. jag har känt att jag är lite annorlunda..att jag tycker om killar.. haft den känslan i snart 4 år..men har hela tiden förnekat att jag är homosexuell och tänkt att jag kanske är bisexuell..men nu vet jag att jag inte är det..jag är homosexuell. För tillfället vill jag bara säga det till mamma eftersom hon e den jag vill ska veta det mest av allt.. Men jag är rädd att hon inte accepterar det, så jag inte vad jag ska göra..det känns såå otroligt jobbigt att inte kunna säga wem jag verkligen är och egentligen ska jag ju inte behöva det.. heterosexuella människor går väl inte omkring och berättar vilken läggning dem har så varför ska jag det ?? en ganska förståelig slutsats..men ändå så vill jag berätta det. jag har ingen homosexuell kompis jag kan prata med.. alltså inte en jag kan träffa " face to face" ansikte mot ansikte ..det finns ju en kille i Malmö som e 20 år gammal..jättesnäll men man kan ju inte tvinga på andra sina problem…. jag mår inte bra av detta och nu vet jag inte längre vad jag ska göra..krävs det att jag ska bli deprimerad och gråta mig till sömns varje natt för att mamma sen ska märka det och tvinga mig ur svaret ? Jag vet inte vad jag ska göra .. för var dag så blir jag tystare och tystare och e man redan en lugn person så kan du gissa hur mycket jag säger..men ok då..jag har verkligen blivit mer självsäker sen sjuan..men ändå..jag har väl inte gjort något för att förtjäna det här ?? innerst inne så finns det en känsla av att jag inte vill vara homosexuell längre..men jag är det och kommer alltid att vara det.. Jag gillar killar och jag attraheras av killar— vad ska jag göra ?? Vad ska jag ta mig till ? Jag vet ingen jag kan vända mig till– och jag klarar inte av att vänta tills jag flyttat hemifrån med att berätta..snälla…jag kommer ju bo hemma lång tid framöver.. precis som många andra… så vad ska jag ta mig till ? Jag behöver hjälp….

---

SVAR

Om livet vore så enkelt och bra att alla föräldrar direkt kunde acceptera sin sons/dotters homosexualitet skulle jag självklart säga till dig att direkt gå och prata med din mamma. Nu vet jag ju att det tyvärr inte är så. Många föräldrar accepterar det hela, men många behöver också tid på sig för att kunna acceptera det och under den tiden så är det min erfarenhet att lidandet kan vara stort hos den som faktiskt tagit sig modet och berättat. Sedan finns det ju också föräldrar som aldrig accepterar det.
Vidare så förstår jag din fundering över att det egentligen inte borde vara så att man skall gå och berätta om sin sexuella läggning bara för att man är homosexuell. Det finns precis som du säger ingen som är heterosexuell som sätter sig ner med sin mamma och berättar att hon/han är hetero och är rädda för hur mamman ska reagera. De flesta föräldrar bara förutsätter att barnen är heterosexuella, varför den här bördan endast läggs på dom som avviker från vad som fortfarande är normen som dom flesta föräldrar går på. Detta är inte på något sätt rättvist och jag kan bara hoppas att det inte tar så lång tid tills det här förändras, men tyvärr tar det nog någon generation eller två, vilket inte hjälper dig.
Men just för att det inte är helt enkelt detta så råder jag dig alltså inte till att bara kasta fram det till din mamma. Jag tänker inte så mycket på henne som jag tänker på dig. Om, och jag säger om, hon nu skulle reagera negativt, vilket vi inte vet något om, så är det min erfarenhet att man bör ha tänkt igenom beslutet noga, och även att man förberett sig ordentligt och har ett skyddsnät av andra personer som kan ställa upp och stötta om det nu skulle ta lite tid för din mamma att komma tillrätta med sina känslor inför din homosexualitet. Speciellt viktigt är detta med tanke på att du inte är så gammal och att du fortfarande bor hemma, vilket gör dig beroende av din mamma på mer än ett sätt. Därför är ett av mina råd till dig att du söker dig till Ungdomsmottagningen och får en kontakt där, där du kan prata igenom dina egna funderingar inför att berätta och även prata igenom hur du skulle kunna tackla din mammas tänkbara reaktioner. På det viset skulle du kunna bli lite bättre förberedd och även ha någon att vända dig till efter att du berättat (om du bestämmer dig för att göra det)vilket som sagt kan vara jättebra, särskilt om det blir jobbigt. Ett annat råd är att du går in på RFSL:s (riksförbundet för sexuelt likaberättigande)hemsida. Adressen är www.rfsl.se
Där finns bland annat ett telefonnummer 020-595900 dit man kan ringa för gratis rådgivning (står i vänstermarginalen i en blinkande ruta). RFSL har även så kallade ungdomsgrupper för ungdomar som funderar på att komma ut med sin homosexualitet. Titta under länken "lokalt" för att se om det finns någon i närheten av dig. Jag tror nämligen att det är jätteviktigt att prata med andra som är, eller har varit i samma situation, så om du hittar något sådant alternativ så tror jag det vore jättebra, men annars så är alternativet med Ungdomsmottagningen också bra.