Jag är en 18 årig tjej som aldrig har varit med om "riktigt" sex och när jag säger så menar jag sex med någon som älskar mig och som är rädd om mig. För fyra år sedan blev jag våldtagen av en man som var över 30 och som jobbade på min skola. Jag kommer aldrig att glömma den dagen. Jag kan fortfarande känna hans tyngd över min kropp, hans kalla kladdande händer och smärtan när han kom in i mig. Han har gjort att jag tappat min tilltro till män och så fort en kille tar i mig blir jag stel av skräck. Det är smärtsamt att berätta om men jag har nu kontakt med en psykolog som hjälper mig att berarbeta det jag varit med om. Hon är jättebra och så och det är först nu som jag vågat öppna mig. Problemet är att hon ska sluta och jag kommer att sakna henne så otroligt mycket. Hon vill att jag fortsätter hos någon annan, men det kommer att kännas svårt att byta. I fyra år har jag förträngt att det över huvud taget har hänt. Jag har inte gjort någon anmälan och inte heller någon gynundersökning. Jag har mer och mer börjat fundera på att göra en undersökning men jag känner mig så rädd… Det finns fler killar som gör mig illa… Min storebrors kompisar är duktiga på att utnyttja mig och jag vet inte hur länge till jag orkar… Jag har skurit mig i handlederna och börjar känna mig mer och mer deprimerad. Jag orkar snart inte göra motstånd längre för deras övergrepp, för det spelar ingen roll att jag säger NEJ, NEJ och åter NEJ!

---

SVAR

Jag kan förstå din vånda när din psykolog skall sluta eftersom det förståeligt nog varit ett stort steg för dig att berätta för någon vad du blivit utsatt för. Tyvärr är det så att psykologer ibland byter jobb, eller slutar av andra anledningar och det drabbar alltid någon, och i det här fallet är det du som blir drabbad. Men, jag tror att du och din psykolog kommer att reda ut dina känslor inför att byta och träffa någon annan innan hon hinner ge sig iväg, dvs om du berättar för henne hur du känner. Men även om du inte skulle berätta så brukar, enligt min erfarenhet, psykologer vara ganska noga med att prata igenom alla känslor som kan finnas inför ett avslut på terapin, varför jag tror att även din psykolog gjort/gör detta med dig.
Det är som jag sade ofta ganska jobbigt att byta psykolog, men det jobbigaste brukar inte vara när man väl fått den nya psykologen, utan mer alla tankar man har innan. Man skall ju ändå skiljas från någon man berättat känsliga saker för och som man känt att man fått hjälp ifrån och det vore konstigt om det inte skulle kännas både ledsamt och ibland ångestfyllt, varför dina känslor är helt naturliga. Men eftersom du känner att det har varit bra för dig att gå till en psykolog så tycker jag inte att du skall ge upp det bara för att hon skall sluta. Våldtäkten du blivit utsatt för behöver du ju få hjälp med att hantera vilket du själv tydligen känt, men sedan verkar det i slutet av ditt brev som om det fortfarande pågår övergrepp i någon form, varför det finns all anledning för dig att inte försöka reda ut det här ensam. Jag hoppas att även detta är något som du berättar både för din gamla psykolog och den du eventuellt kommer att träffa i framtiden, för om det pågår något just nu som skadar dig, behöver du få hjälp att få ett slut på det. Så ge inte upp den hjälpen utan ta den även om det inte riktigt ser ut som du skulle önska, för livet är inte tänkt att bara innehålla smärta och känslor av vanmakt och ångest.