Okänd
Annat
hej. Ibland får jag vad jag själv kallar för ångest….det känns som om någon står över mitt bröst och som om min mage vänds ut och in…jag har då bara lust att ställa mig upp och skrika….vad händer med mig ? tycker d kan vara rätt jobbigt….som när jag t.ex. satt och tittade på StarWars med min pojkvän…helt plötsligt blev d för mycket och jag ville bara gå men pressade mig själv för att stanna….då kommer den känslan av att någon står på mitt bröst…. sen har jag en sak till jag skulle vilja fråga om….jag har svårt att hantera mina "arga" känslor….när jag blir förbannad som jag inte blir ofta tar ilskan över så mycket och jag blir så arg att jag kan slå ner och slå sönder allt runt mig…..en gång när jag bråkade med min pojkvän blev jag riktigt vansinnig och började slå honom…han brottade ner mig och la sig på mig tills jag hade lugnat ner mig…det kändes inte som mig själv….sen hade jag lite svårt att komma ihåg vad jag gjort….jag tänker inte på vad jag gör eller om jag skadar någon när jag blir så arg…..jag vill inte att det ska vara nått fel på mig och hoppas verkligen att jag inte är störd på nått sätt…..annars är jag en snäll tjej som just nu läser på högskola till sjuksköterska….jag hoppas jag får nått svar…
SVAR
Jag tror säkert som du säger att du är en snäll tjej även om du verkar ha problem med att hantera när du blir arg. Inte sällan hänger det här med ångest och svårigheter att hantera aggressioner ihop. Om man generellt har svårt att säga vad man tycker, uttrycka sina behov, markera sina egna gränser och ta konflikter som alltid uppstår på ett eller annat sätt när man är med andra människor, så byggs dom här känslorna av både ångest och aggression oftast upp inom oss. Många människor går runt med denna typen av känslor, och pratar man med dom så har dom ofta uppfattningen att dom inte riktigt styr i sitt eget liv, att dom känner för mycket krav utifrån, och att dom mer eller mindre känner det som att dom inte räknas och att deras önskningar, åsikter och behov lätt blir överkörda av andra människor som tycks vara starkare och ha bättre självförtroende. Gemensamt är att man upplever sig som den svagare parten som hela tiden ställer sig själv åt sidan och tänker på andras behov i första hand, och därför inte ställer krav, markerar gränser och säger vad man tycker och tänker. Inte sällan har jag fått höra av personer med denna typen av problematik att dom anser sig vara väldigt snäll, ungefär som du säger, och det stämmer oftast men bara till viss del. För enligt min erfarenhet så är dom oftast snälla mot andra, men sällan mot sig själva, efterso dom inte tar sina egna känslor och behov på allvar.
Den här typen av känslor (att inte räknas, att alltid se till andra först, att känna mycket krav utifrån, att ha svårt att hävda egna behov osv) som oftast bara byggs på under åren kan leda till känslor av ångest som du beskriver. Det kan också leda till att när väl en person med denna typen av problematik säger ifrån, så finns det så mycket gamla känslor av besvikelse och maktlöshet att det kan vara svårt att hantera den känslostorm som dyker upp. I ett sådant läge är det inte ovanligt att man istället för att lugnt kunna prata och uttrycka sina behov, exploderar och blir vansinnig ungefär som du beskriver det.
Nu vet inte jag om detta stämmer på dig utan jag har mer givit dig en allmän förklaring på hur ångestkänslor och svårigheter att hantera arga känslor KAN hänga ihop. Därmed inte sagt att det hänger ihop just på detta sätt för dig, utan det måste man föra ett samtal kring för att komma fram till.
Man är inte störd i den meningen som du avser för att man har dom här problemen. Dom flesta människor har vissa drag som på ett eller annat sätt krånglar till tillvaron för dom, så det är inget ovanligt. Men jag tycker att du skall ta signalerna du får från din kropp (trycket över bröstet), och psyke (vredesutbrotten och minnesförlusten) på allvar, så att det inte växer till ett för stort problem för dig i framtiden. Den här typen av problematik har nämligen en tendens att inte självläka utan kräver oftast att man jobbar lite med dom här bitarna i en samtalskontakt, så att man tex kan bli bättre på att identifiera utlösande situationer och ändra sitt sätt att hantera det här med att bli arg, och att kunna uttrycka känslor, behov och önskningar innan man blir arg.
Mitt råd är därför att du vänder dig till antingen vuxenpsykiatrins öppenvård och ber om tid hos en psykolog där, eller att du tar kontakt med ditt landsting och hör ifall dom även har psykolog på någon vårdcentral. Eftersom du går på högskola så finns det ibland även en studenthälsa och dit skulle du också kunna vända dig för en samtalskontakt, ifall dom har det på din högskola. Men som sagt, ta tag i detta nu, för det är mycket lättare att lösa innan det blivit ett för stort problem.
Visningar : 317
