Hej jag är en tjej som är snart 17 år. Min hund dog för två år sen, o han betydde en massa för mej, kanske låter löjligt men han va som en lillebror, liksom en familjemedlem. Sen har det bara rullat på, jag har blivit bedragen, utnyttjad o sårad av så många killar så jag kan inte ens lita på min egen pojkvän, det gick t.om så långt att jag ville "hämnas" så jag var otrogen själv mot min pojkvän, han vet det och förlät mej, men jag är rädd att falla tillbaka i samma mönster. Sen har det vart mycket bråk hemma, jättemycket så jag har gått och åratat med en ungdoms pskykolog ett bra tag men det hjälper inte, vet inte vad jag gör snart, har t,om tappat sexlusten nästan helt.

---

SVAR

Eftersom ditt liv tydligen varit stökigt för dig under en längre tid, parallellt med att det verkar vara stökigt inom flera områden (bråk hemma, förlust av din hund, problem med dina partnerrelationer osv) så är det rimligt att anta att det kommer att ta lite tid i en samtalsbehandling innan saker och ting klarnar för dig och du mår bättre. Ibland är det till och med så att man periodvis mår sämre när man går i en samtalsbehandling eftersom man arbetar med saker som är jobbiga för en och som då kommer upp till ytan. Men som jag sade handlar det om att man kan må sämre periodvis, på det stora hela måste man ändå känna att det går framåt. Nu vet jag ju inte hur lång tid du gått hos din psykolog, men säg att du gått regelbundet (typ 1gång/vecka) under ett halvårs tid, då tycker jag nog att du borde kunna se någon förbättring om du försöker titta på dina problem lite utifrån, vilket i sig kan vara svårt att göra ibland. Du kan därför också fråga någon vän eller nära anhörig om dom har en uppfattning av att du går framåt, om det nu är så att du själv är inne i en liten svacka så det är svårt att bedömma på egen hand. Men skulle det nu vara så att du, eller din omgivning, inte kan se några framsteg fast du gått i samtal under en längre tid, alternativt om du inte gått speciellt länge i samtal men ändå känner dig tveksam till om det hjälper, så tycker jag att du skall ta upp det med din psykolog. Säg helt enkelt vad du känner och att du inte tycker att ni kommer någonstans, så ni får prata om det hela. Antingen hittar ni ett sätt att gå vidare tillsammans, eller så kommer ni fram till att du kanske skulle funka bättre ihop med någon annan psykolog eller kurator. Ibland kan det nämligen vara så att det inte stämmer med den första behandlaren man träffar, utan man kan bli tvungen att testa någon ny. Det kan handla om alltifrån att psykologens arbetssätt inte passar dig som person, till att er så kallade personkemi inte stämmer. Men innan man kommer fram till att man bör gå vidare och hitta en annan samtalspartner så tycker jag att man skall försöka att hitta en lösning med den nuvarande psykologen, för ofta är det så att man kan komma fram till ett nytt sätt att arbeta, alternativt reda ut eventuella missförstånd som uppstått om man bara pratar om detta att man inte tycker det blir bättre av samtalen. Så därför är att mitt råd till dig att du ganska omgående säger till din psykolog hur du känner och ser vad som kan komma ut av det.