Jad skulle gärna vilja ha svar på en här frågan. Jag gick till ungdomsmott. när ajg gick i fyran (ska börja åttan, dom har ju tystnadsplikt, men dom ringde ändå hem, det var ju inte kul för mej, så efter det var det bara värre! sen nu i sjuan hade min kompis gått till skolkuratorn som åxå han tystnadsplikt, men hon ringde ändå hem, och jag har väligt mkt problem med mej själv å hemma, jag skulle jättegärna prata ut om dom, men jag vågar inte för att dom ringer ju bara hem. å det känns ju itne speciellt tryggt för mej som inte vill att dom ska göra det för attjag vill itne att mina föräldrar ska få veta något.

---

SVAR

Det låter inte som några bra erfarenheter du fått av att prata med kurator eller Ungdomsmottagningen.
Ibland kan det vara så att föräldrarna måste få veta, men i många fall behöver det inte vara så. En tumregel jag alltid gått på är att tala om ifall jag ansett mig vara tvungen att kontakta föräldrarna. Det tycker jag att man skall göra eftersom det är ett stort förtroende att få höra om en annan människas jobbiga saker, varför man inte skall bryta det förtroende om det absolut inte är nödvändigt, och aldrig (mer än i väldigt extrema fall) utan att den som berättat vet om att man tar kontakt med föräldrarna och kan påverka hur man gör det.
Nu verkar det inte som om det varit så för dig eller för din kompis, vilket jag beklagar. Det du kan göra i fortsättningen ifall det nu är så att du ändå är beredd att ge det hela en chans till och du har behov av att prata om din situation, är att ta upp det först av allt. När du träffar någon på Ungdomsmottagningen eller någon kurator så fråga direkt ifall dom tänker ta kontakt med dina föräldrar. Fråga också vad som skulle hända ifall du berättade något där dom ansåg sig vara tvungna att ta kontakt med dina föräldrar. Berätta för den du träffar om dina tidigare erfarenheter, vad resultatet blev av att dom tog kontakt med föräldrarna och hur du skulle vilja ha det nu. Då får du höra hur kuratorn resonerar och ni kan tillsammans komma överens om vad som skall gälla, tex att hon/han måste tala om för dig ifall hon/han funderar över att ta kontakt med dina föräldrar, och tex att det ska vara ett gemensamt beslut att ni skall kontakta föräldrarna.
Detta jag beskrivit för dig är faktiskt något som är viktigt att prata om när man inleder en samtalskontakt eftersom det handlar mycket om förtroende och att man skall kunna lita på varandra. Så var inte rädd för att kräva klara besked kring hur den du träffar tänker hantera det här med tystnadsplikt och vad det är för något som skulle kunna göra att hon/han bröt tystnadsplikten och tog kontakt med dina föräldrar. På detta sättet får du lite mer kontroll över situationen och slipper känna dig utlämnad, utan kan berätta och prata om det som bekymrar dig utan att behöva vara rädd för att känna dig sviken i slutändan.