Jag är intresserad av en kille som har depressioner ibland. Jag vågar inte bli kär i honom för jag är rädd att jag inte kommer klara av om han blir deprimerad eller att han ska dra ner mig oxå… Jag tycker jättemycket om honom och jag vet att han tycker om mig oxå… Han har sagt att han tror att jag skulle vara bra för honom för att jag är stabil och positiv, och det är inte han… Snälla hjälp mig, vad ska jag göra? Jag är rädd att det bara blir värre om vi blir ihop och jag inte "klarar av" honom, jag är inte så stark… Tack på förhand!

---

SVAR

Det är ju självklart så att det kan fungera bra att ha ett förhållande med någon även om denne lider av depression, men det är lika självklart att det kan innebära påfrestningar både för förhållandet som sådant, för den sjuke själv, och för den som inte är sjuk. Därför förstår jag din rädsla för att ge dig in i ett förhållande med den här killen, speciellt med tanke på att du skriver att du själv inte är så stark.
Men det går inte för mig att svara på hur det hela kommer att funka, eller hur stora påfrestningarna på dig kan tänkas bli. Detta beror nämligen mycket på hur den som lider av depressionen själv ser på sin sjukdom och vad man har för förväntningar på varandra. I ett förhållande måste man självklart ta en viss hänsyn till om den ena är i svårigheter, eller som här lider av en psykatrisk sjukdom. Men om förväntningarna är sådana att den som är sjuk hoppas få hjälp att bli frisk av sin partner, och vill att partnern skall ställa upp så fort sjukdomen gör sig påmind, kan det bli väldigt svårt och jobbigt. Hjälpen att bli frisk måste det oftast finnas andra (sjukvården) som kan bistå med, och partnern kan vara ett stöd som vilket som helst, men inte den som allt hänger på. Jag tror att det är detta du menar när du säger att du är rädd för att du inte skall klara av honom, och att du är rädd för att han drar ner dig också. Och den risken finns så länge som båda inte inser att kärleksförhållandet är en sak, och sjukdomen en annan. Jag blir därför lite fundersam när han enligt dig säger att en person som du skulle vara bra för honom eftersom du är stabil och positiv, och jag blir samtidigt lite fundersam när du säger att du kanske inte "klarar av" honom.
Det kan i mina öron låta lite som att han kanske hoppas att du och din typ av person ska kunna få honom frisk, vilket i sig är naturligt att hoppas på, men kanske inte den bästa orsaken att bli tillsammans med någon. Likadant låter det i mina öron som om du tänker dig att du måste bli någon som "klarar av" honom och hans sjukdom, vilket nästan låter som om du tror att du förväntas kunna bota honom, något som inte heller är den bästa anledningen för att bli tillsammans med någon.
Så det jag kan säga är: Att ska ni bli tillsammans så se till att ni blir det för att ni vill ha ett kärleksförhållande med varandra TROTS sjukdomen.
Om man vänder på det som jag nyss skrev så blir det istället: Se till att det inte är sjukdomen som blir grunden i ert förhållande, dvs hans hopp om att du skall kunna bota honom, och ditt eventuella behov av att känna dig som räddaren i nöden med allt vad det innebär.

Detta är något jag tycker att ni skall prata om och reda ut innan ni tar er relation vidare till ett eventuellt kärleksförhållande. Då handlar det alltså att reda ut och prata om vad ni förväntar er av varandra ifall ni skulle bli tillsammans. Hur ser han på dig, och vad är det han tycker om hos dig, och vill ha hos dig. Vad är det som du tycker om hos honom , vad vill du ha av honom, och vad förväntar du dig av honom om ni skulle bli tillsammans? Hur ska ni tillsammans kunna se till att ert kärleksförhållande står i fokus och inte hans sjukdom?

Efter att ni pratat så vet du nog lite bättre ifall du skall våga dig på att känna kärlek för honom eller inte.