Alla som skriver här verkar ha stora problem, så mitt problem verkar inte så speciellt. Jag verkar ha ett perfekt liv och inget att klaga över. Jag har en fin kropp och får allt jag vill ha och har mer än jag behöver. Men, jag har ofta stora humörsvängningar. Plötsligt kan jag vara jätteglad och ha en massa överskottsenergi och kan springa i oändlighet. Minuter efterår sitter jag och gråter så jag skakar. Jag vet inte varför. I höstas vad jag ganska nedstämd, och började skära mig i armarna med en skalpell, men slutade med det efter att jag skurit så pass djupt i benet att jag fick tejpa ihop det. Jag åt knappt något och gick ner 15 kg på nån vecka. Ingen verkade ta mig på allvar… Ibland känner jag mig jättetrött och kan sova nästan dygnet runt och vissa dagar sover jag inte alls. Jag gråter dagligen.. Vad är detta? Är det bara normala tonårsproblem eller?

---

SVAR

Nej, jag tycker inte att dina problem kan klassas som vanliga tonårsproblem i den meningen att man skall strunta i dom och låta det gå över av sig självt. Jag tror nämligen att du skulle behöva lite hjälp för att komma till rätta med dina känslosvängningar som verkar tämligen kraftiga. Och att vara tonåring skall inte behöva betyda att man skär sig, och gråter varje dag. Just det faktum att du skär dig, går ner i vikt så mycket som du gjort någon gång, och att du känner dig så nerstämd tycker jag är signaler på att det är något som inte känns bra inom dig, även om du verkar ha det perfekta livet för andra. Det är förmodligen också en signal till andra att du vill att någon skall se dig och ta dina problem på allvar. Tyvärr måste jag säga att människor ibland kan vara lite blinda i det avseendet och tro att allt MÅSTE vara bra på för att det VERKAR så bra utifrån. Men att man ser bra ut till det yttre, och att man verkar ha det ganska bra ställt säger ju egentligen ingenting om hur man mår på insidan. Och just insidan är det som jag tycker du skall koncentrera dig på ett tag framöver där mitt råd är att du antingen vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning, eller vänder dig till psykatrin (vuxenpsyk om du är över 18 år).Det finns även privatpraktiserande psykologer och terapeuter men det är ett dyrare alternativ.
Det viktiga är att du får en samtalskontakt där du tillsammans med någon professionell kan börja fundera över vad dom här signalerna egentligen står för och hur du skall kunna leva ett liv i balans mer än vad du gör idag.