Nej, det ska inte vara så som du beskriver. Det låter som om du inte får den kärlek och respekt som faktiskt ALLA barn förtjänar, och i en sådan situation är det lätt hänt att man börjar hata sig själv och känna att man inte är värd något, och så ska det inte vara. Jag vet dock att alltför många känner som du, och att det är många som inte får tillräckligt med kärlek och respekt för att dom skall kunna tycka om sig själva. Men det finns ett hopp ändå, även om man själv måste söka upp det när man inte hittar det i sin direkta omgivning. Därför råder jag dig till att gå till närmaste Ungdomsmottagning, alternativt söka dig till skolkuratorn, eller skolpyskologen. Om du gör det så kommer du att märka att det finns andra vuxna som kan stötta och hjälpa en att upptäcka att man är värd att både finnas och älskas. Så, jag vill inte kalla dig egoist för att du själv tycker hoppet är ute och funderar på att ta livet av dig. Jag vill istället uppmana dig att bli mer av en egoist och ta för dig av all den hjälp som finns att få, och att du tänker på dig själv i första hand så du själv ger dig en chans att hitta ett bra liv. I det avseendet borde vi alla vara mer egoistiska.