hej för fem år sedan blev jag våldtagen av en sk kompis, två andra kompisar såg det, dom kom in i rummet, men gick, fasten jag skrek nej och försökte ta mig loss, efteråt följdes en hemsk tid, då jag slöt mig, ingen trodde på mig, mina föräldrar visste inget ibörjan eftersom jag skämdes för det, men när dom väl fick reda på det så var dom hos mig till hundra procent, dom ringde till hans chef tillomed för att han skulle sluta jobba med ungdomar, men chefen svarade bara att det inte var första gången, men, efteråt så blev jag tvångs inlaggd på sjukhuset för jag vägrade äta och vägrade ta mina mediciner (diabetiker) för jag ville bara dö så smärtsamt som möjligt. men i dag fem år senare av terapi och allt så börjar jag må bättre, har fortfarande mardrömmar, men till frågan hör att jag skulle vilja komma ut i skoler och berätta för klasser hur det är, att dela med min upplevelse, hur det kan vara och vägen tillbaka efter en våldtäkt, hur ska jag bära mig åt då?

---

SVAR

Det är jättestarkt av dig att våga och vilja gå ut och berätta om vad du blivit utsatt för och hur man kan ta sig igenom det. Det behövs verkligen för det är så många som känner skam och skuld för att dom blivit våldtagna och på olika sätt tror att det är deras fel och som därför tiger, samtidigt som det finns många som blivit utsatta som aldrig söker hjälp för dom tror att man inte kan få någon som hjälper en. Det är därför min övertygelse att det vore oerhört värdefullt för många att få höra vad du har att säga. Det finns dock ett antal vägar du kan gå.
Vill du börja lokalt, eller i mindre skala i en kommun, så kan du ta kontakt med antingen förvaltningschefen som har skolan/förskolan som sitt område. Han/hon är chef över samtliga rektorer. Ring kommunens växel och få namn på personen och be dom koppla dig. Alterntivt ringer du samma växel och ber dom koppla dig till rektorerna på respektive skola. Då kan du prata med var och en av rektorerna och höra med dom. Ett tredje alternativ är att du tar kontakt med den som är chef för det som ibland kallas elevhälsan, och där kuratorer och psykologer ingår. Finns det ingen speciell enhet för detta i den kommunen du ringer till så kan du be dom koppla dig direkt till en skolkurator. Kuratorerna har i sitt uppdrag att arbeta förebyggande osv, varför dom borde vara intresserade av att du tillsammans med tex en av dom besöker dom olika skolorna.
Någon av dessa vägar kan du gå om du börjar i en kommun och tar det kommun för kommun.

Vill du istället försöka att hitta vägar för att nå ut i hela Sverige direkt så är det bäst att du ringer till skolverket direkt och hör med dom hur du kan bära dig åt. Dom har alltid en massa projekt igång och kanske skulle detta passa i något riksomfattande projekt som dom driver. Gå in på deras hemsida (www.skolverket.se) så hittar du lite länkar och telefonnummer. Lycka till och tack för att du vill dela med dig av dina erfarenheter.