Hej Har blivit intresserad av en tjej och vi har pratats vid ett par gånger. Och nu har jag blivit lite kär i henne. Men så fort jag blir intresserad av en tjej så dyker en massa negativa tankar upp i skallen. Som: Hur ska detta gå? Och hon är för snygg för mig, hon kommer tycka att jag är tråkig osv. Dåligt självförtroende med andra ord. Om jag nu ändå tar mod till mig och kontaktar henne så känns det som om jag måste vara självsäker hela tiden och jag måste vara rolig och trevlig. Men jag kommer inte att klara det jämt. Och naturligtvis inser jag att det är omänskligt. Men tänk om jag på våran första träff tappar självförtroendet och blir deppig. Hmm det här låter säkert jättekonstigt, men dessa tankar finns i mitt huvud. Istället för att tänka på hur underbart det kan vara så kommer såna här tankar istället. Jag har aldrig varit tillsammans med någon och jag är rädd att jag vill för mycket. Jag blir nervös och osäker när jag tänker på att träffa henne, samtidigt som det ju naturligtvis också skulle kunna gå bra. Har tidigare haft det psykiskt jobbigt med olika saker och jag har varit mycket ensam, även om jag har ett fåtal vänner. Och jag är inte så van att vara ute. Jag tänker att jag kanske borde bli mer van innan jag inleder ett förhållande. Men en flickvän kan väl inte kräva att jag ska vara rolig och trevlig och alltid den som tar hand om henne jämt och ständigt? Det känns som om jag måste kunna allting. Jag känner press att allting måste gå bra. Vad krävs egentligen av mig i ett förhållande? Är jag redo för ett förhållande när jag tänker så här? När vet jag egentligen när det är dags?

---

SVAR

Det finns många människor som tänker som du att dom kanske borde vara bättre förberedda inför olika saker, och som känner rädsla för att inte vara redo när dom ska ge sig in i något, vare sig det är ett förhållande, en utbildning eller precis vad som helst. Jag har hört hur många människor som helst tacka nej till chanser gällande jobb, utbildningar, kärlek, äventyr osv, med motiveringen att dom är rädda för att dom inte är redo, varför dom vill vänta några år och förbereda sig bättre. Men enligt min erfarenhet så kan man inte gå och vänta på att man ska kunna allting, veta allting, vara precis förberedd och rustad till tänderna, innan man gör något som man egentligen vill. Livet funkar inte så, utan det uppenbarar sig chanser vare sig vi känner oss redo eller inte, och faktum är att det är just genom att ta dom där chanserna som man lär sig, och blir bättre och bättre rustad för livet hela tiden. Det är det som kallas utveckling. Så det är helt riktigt att ingen flickvän eller annan människa överhuvudtaget kan kräva att du skall vara helt färdig i din utveckling och tex vara trevlig, och omtänksam osv jämt. Det är klart att alla kan drömma om att hitta den perfekta partnern som alltid uppträder perfekt, men vem kan egentligen säga vad en perfekt partner är, och hur en perfekt människa uppträder. Det är ju just alla våra egenheter och defekter som gör oss till människor och personligheter. Sedan kan man ju alltid ha en ambition att utvecklas i sitt eget liv, det är stimulerande främst för en själv att inte liksom stanna i utvecklingen utan hela tiden vara nyfiken och lära sig nya saker om sig själv och livet. Men frågan är om man någonsin blir färdig, och min erfarenhet är att dom som tror det, och tillbringar år med att förbereda sig, upptäcker att chanserna sprungit förbi dom när dom väl känner sig redo, och att chanserna inte dyker upp igen. Det finns ett ordspråk som säger att om du tvekar för länge att ta nästa steg i livet så kommer du få leva ditt liv ståendes på ett ben. Och det ligger mycket i det....