hej jag är 17 år gammal min tjej gjorde slut för ca 2 månader sen och nu har jag det skitjobbigt jag tror inte jag är lika förstörd nu som jag var först men jag kan inte sluta tänka på henne och vad som gich fel varför det blev som det blev jag går runt och är depp o sur min familj retar sig på mig och jag är inte som förut helt enkelt jag kan inte sova på nätterna de senaste två veckorna ungefär har jag inte somnat före 3 nån gång även att jag varit trött jag har bara legat och inte kunnat tängt på nått annat änn henne jag har nån konstig känsla i bröstet som nått stort tungt moln som inte vill försvinna jag tycker ju fortfarande om henne… eller jag vet faktiskt inte längre jag börgar mer o mer känna att jag är arg på henne för att hon gjör så här mot mig men inna grät jag för att jag tänkte på henne jag har skrivit brev o skickat mezz till henne o berättat hur jag har det men hon svarar inte hon bryr sig helt änkelt inte även att hon sa att hon fortfarande ville vara kompissar jag vet inte hur mer jag ska kunna förklara hur jag känner mig jag har det skit jobbigt helt änkelt… varför vad kan jag göra..?

---

SVAR

Om det är så att hon gjorde slut utan att ge dig någon förklaring och du nu har en massa frågor kring varför det blev så här och vad som egentligen hände, tycker jag att du skall söka upp henne personligen och fråga henne allt du går undrar över. Det kan nämligen vara ganska viktigt att få svar på sådana frågor för att man själv ska kunna gå vidare och inte gå runt och älta för sig själv.

När du har gjort det, eller om det är så att du inte behöver göra det, så handlar separationer mycket om att dels få sörja, bli arg, deppig osv den tid man behöver, men också att man parallellt försöker ta tag i sitt eget liv. Det är nämligen lätt hänt att man liksom gräver ner sig och bara fastnar om man inte aktivt gör något åt det hela. Oftast tycker man ju ingenting är speciell roligt vilket gör att man kanske tackar nej till förslag från kompisar och familj, och man tar inte heller några egna initiativ. Men enligt min erfarenhet så är det bästa sättet att komma vidare att bestämma sig för att man skall hänga med på saker som man vet att man tyckte var roliga innan det här hände, och att man själv också aktivt söker upp kompisar och föreslår saker att göra. Det gäller nämligen att man börjar upptäcka att det faktiskt finns andra saker att tänka på än den här tjejen, och att det även finns andra spännande och intressanta människor runt omkring en. Och det gör man inte när man ligger hemma och ältar sina tankar för sig själv. Man får faktiskt bestämma sig för att man själv ska vara lite mer aktiv och sedan göra det även om det känns som man inte har lust, för lyssnar man för mycket på hur man känner sig så gör man ingenting. Men det gäller som sagt att hitta en lagom balans i detta, så man inte heller rusar runt som en galning och aktiverar sig och glömmer bort att ge sig själv tid att sörja också. Så fundera på hur du kan hitta balansen i detta.