SVAR
För att man skall bli tvångsinlagd måste man utgöra en akut fara för sig själv eller för andra. Många som går i samtal hos psykolog och kurator har gjort självmordsförsök och funderar även på att göra det igen. Men detta innebär inte att man automatiskt blir inlagd, utan i första hand pratar man om det i terapin och försöker reda ut hur det blivit så här och vad man kan göra åt det. Så ingen kommer lägga in dig för att du har TANKAR på att ta livet av dig, och för att du skär dig själv, utan psykologen kommer att slå larm till läkaren (det är alltid läkaren som begär att få någon tvångsinlagd) först om hon uppfattar det som om att du är i ett akut läge där du tänker sätta dina planer i verket omgående. Men som jag sade så går det sällan så långt, speciellt inte om man pratar om det hela i terapin och arbetar med dom här sakerna tillsammans. Därför tycker jag inte att du ska vara rädd för att ta upp det här med din psykolog. Sedan är det också bra så här i början om du helt enkelt berättar om din rädsla för att bli inlagd och frågar henne hur hon ser på det hela och vad som skulle få henne att kontakta läkaren för något sådant. Den här typen av frågor ska man ställa till sin psykolog, för att jobba tillsammans innebär ju att man måste känna förtroende för varandra och då måste man klara ut vissa saker som tex det här du tar upp.
Sedan skall du veta att det här med tvångsåtgärder är inget man tar lätt på inom vården, utan läkaren måste i sin tur få godkännande från länsrätten innan man kan tvångsvårda någon, varför ingen person kan bestämma detta själv. Vidare så försöker man alltid i första hand med frivilliga åtgärder, varför din psykolog sannolikt skulle försöka övertala dig att frivilligt lägga in dig ifall hon ansåg att du var i behov av vård på sjukhus, men som jag sade så är man som psykolog van vid att ens patienter har dom här tankarna, och är van vid att arbeta med detta i samtal, utan att behöva ta till några andra åtgärder.