Jag tror att dina vänner på Internet givit dig ett vettigt råd, nämligen att du ska söka hjälp. Du har ju tydligen inga positiva erfarenheter från varken BUP eller socialtjänsten, men när man befinner sig i ett sådant akut läge som du tydligen befann dig i då när dom tog hand om dig, så upplever man oftast det mesta som negativt då man inte sökt hjälp av egen fri vilja. Men jag hoppas ändå att du skall ge dig själv chansen att få rätsida på ditt liv, för uppenbarligen kvarstår dina problem, och du mår fortfarande dåligt fastän du sluppit att ha med socialtjänsten att göra på ett tag nu.
Jag tror att du kommer att märka att det blir lite annorlunda när du själv tar tag i situationen och själv bestämmer dig för att söka hjälp istället för att någon annan gör det åt dig. I detta läget kan du ju själv välja vilken typ av hjälp du vill ha. Du kan söka en läkarkontakt om du vill diskutera ifall du kanske skulle få någon medicin, och du kan söka kurator eller psykolog om du vill prova att ha en samtalskontakt. Och när du gör detta frivilligt så är det ingen som kommer att stoppa dig från att åka till dina riktiga vänner om det inte finns några andra hinder.
Så mitt råd är att du funderar på om det kanske vore idé att söka upp kuratorn eller psykologen i skolan, alternativt på Ungdomsmottagningen eller BUP. Eller fundera över om du vill börja med en läkarkontakt för att diskutera medicinanvändning och då kan du vända dig till antingen Ungdomsmottagningen , BUP, eller din vårdcentral.
Fundera över dom här alternativen och tänk efter om du själv inte skulle försöka ta kontrollen över ditt liv och försöka se till att du mår bättre. Det kommer innebära att du själv måste försöka vara ärlig med dina problem och säga som det är, men också att du själv kan bestämma takten och vem du träffar, och då tror jag att du kommer märka att det blir ganska annorlunda mot förut.