Hmm, hej.. Du skriver hela tiden att det är normalt för killar i 14-15 års åldern att suga av andra killar medan de runkar.. Att det är normalt att suga av andra killar.. detta gör mig väldigt orolig. Jag är snart 17 år.. och jag erkänner.. Jag har ALDRIG haft såna tankar om någon av mitt eget kön.. Jag har aldrig tänkt på en annan kille när jag runkar, och jag har absolut inte sugit av någon annan kille.. Jag har inte ens runkat en annan kille.. Jag skäms mycket över detta, eftersom det tydligen är väldigt onormalt.. Jag mådde så dåligt över detta att jag ringde upp en vän och frågade om jag fick suga av honom.. Han kallade mig för bög-jävel, och nu har jag inga vänner kvar.. Vad ska man behöva göra för att vara normal i dagens samhälle? Kommer jag någonsin få suga av en kille, så att jag blir normal jag med?

---

SVAR

Det här med att vara normal och inte är väldigt centralt för dom flesta människor. Speciellt unga människor är rädda för att inte vara normala när det gäller sexualiteten. Men bara för att ett speciellt beteende klassas som normalt, betyder det inte att alla andra beteenden är onormala. Sålunda är det vanligt och normalt även för heterosexuella att ha olika sexuella aktiviteter ihop med personer av samma kön, speciellt under tonåren, men det är lika normalt att INTE har några tankar på det överhuvudtaget. Nu verkar du har tolkat svaret på en fråga om det är normalt när en kille suger en annan kille, som att man är onormal om man inte har gjort det, och det stämmer inte. Du är inte onormal för att du inte har haft några sexuella aktiviteter med andra killar, eller ens tänkt på det. Det är beklagligt om du har fått problem med dina vänner av detta, och jag hoppas att du kan förklara för dom vad din egentliga avsikt var, så ni kan fortsätta att umgås. Men jag blir samtidigt lite fundersam inför varför du strävar så oerhört för att vara så kallad normal, att du ringer upp en vän och ber om att få göra något som du egentligen inte själv vill eller ens har tänkt på att göra? Det är kanske något du borde fundera lite på framöver. För livet ser inte ut så att det bara finns ett sätt att vara på och allt annat är onormalt, utan man måste våga känna efter hur man själv vill leva och inte hela tiden försöka leva upp till det man tror är normalt eller andras ideal och värderingar, för då blir man ganska sårbar eftersom idealen och värderingarna speciellt, skiftar så fort att ingen kan hänga med i längden.