hejsan!jag har som många andra varit utsatt för det ena och det andra.odrägliga pojkvänner.kompisar dog i branden.har haft det struligt i skolan och med alkoholen..har jag hört! nu i gymnasiet dog en kille i min klass som jag kännt under alla jobbiga perioder imitt liv!vi har inte pratat så ..men har har alltid varit en kul typ! alla kompisar tar droger och åker in och ut på behandligshem!jag lyssnar alltid på mina kompisars problem så mycket att jag försvinner själv!kan man känna sig som en ballong.en ihålig plastmassa bara för att andra har det struligt och att man har dåliga erfarenheter men är på god väg att komma över dem!??svara snälla!

---

SVAR

Ibland kan livet innehålla för mycket elände och svårigheter så man till slut inte klarar att ta emot mer. Och då brukar psyket fungera på det sättet som tex elnätet fungerar när det blir överbelastat, nämligen att det stänger av. Och lika svart som det blir när ljuset slocknar, lika tom på känslor och tankar kan man själv känna sig när allting blivit för mycket för en, och många liknar faktiskt den känslan vid en ballong fylld med så mycket luft att den till slut har spruckit.
Utifrån vad du skriver verkar du ha hamnat där nu, då du inte bara har haft egna saker att bearbeta och reda ut, utan också blivit matad med för mycket problem från kompisar osv också. I ett sådant här läge får man vara lite observant på sig själv och försöka lära sig att sätta gränser. Ibland är det nämligen nödvändigt att säga till kompisar att dom får ursäkta, men att man just nu inte klarar att höra något mer, eller ge mer stöd. Sätter man inte den gränsen och om man dessutom själv är en person som har lätt för att lyssna och förstå andra så är det lätt hänt att man till slut känner sig nästan uppäten av allt och alla och får den där ihålighetskänslan som du pratar om, vilket till slut går ut över både en själv och dom man har runt omkring sig. Därför är det viktigt att hitta en balans i detta.
Man kan jobba mycket själv med att lära sig att sätta gränser och avsätta tid när man bara kan få vara för sig själv och bry sig om sig själv. Men ibland kan man också behöva lite hjälp med att bli bättre på detta, och det kan man få på tex Ungdomsmottagningen. Så du får själv känna efter om du tror att du klarar att avgränsa dig själv lite mer och ge dig själv mer tid att ägna dig åt livets goda sidor. Det kan handla om allt från att gå ut själv i naturen eller på en promenad med sina egna tankar som sällskap, till att gå till frissan och bli ompysslad, eller gå själv och titta på en bra film, eller hyra hem en om man har video. Det viktiga är att man tar sig tid och liksom tankar positiva erfarenheter och ger sig själv en chans att ta igen sig. Sedan får man känna efter hur mycket stöd man själv orkar vara till sina vänner och faktiskt acceptera att man är inte mer än människa och därför inte klarar hur mycket elände som helst.