Hej! Det är så här att jag tror att jag har alkoholproblem, för jag dricker ganska ofta, oftast så blir det flera gånger i veckan, och då dricker jag mig oftast så full så att jag däckar. Jag gör det inte för att vara "tuff" som man gjorde förr, utan för att jag tycker det är skönt att komma ifrån alla problem. Jag kan inte hjälpa det, men det är väldigt lätt att ta till alkoholen då man mår kass. Jag är 18 år. Vad ska jag göra? Jag vill inte till något behandlingshem. Har redan legat inne på BUP när jag var mindre, det var väl egentligen inget fel i det, hjälpte mig då, men vill inte in på något ställe igen. Det har hänt några gånger att jag kommit full till skolan, men det är ingen som sätt det, och jag vill ju inte att någon ska göra det heller, för det är sista året på gymnasiet nu, och då kanske jag blir avstängd, och då förstör ju det hela min framtid, jag har väldigt lätt för mig i skolan, så skolan tycker jag om. Det är väl nästan det enda stället där jag trivs riktigt bra.

---

SVAR

Det är modigt av dig, att för dig själv våga erkänna att du nog har alkoholproblem, för utifrån vad du berättar så har du uppenbara problem med din alkoholkonsumtion.
Du verkar ha en vilja att få ett bra liv framöver och vill inte spoliera dina framtidsutsikter genom att blåsa gymnasiet, och den viljan tycker jag att du skall ta fasta på.
Det du har att kämpa mot är att det tydligen finns saker i ditt liv som känns så jobbiga att du har behov av att komma undan ibland, och att alkoholen är det sätt som du använder för att hantera dom här känslorna. Det finns, som du säkert är medveten om, en fara med att använda alkohol för att fly undan problem och jobbiga känslor. Faran ligger inte bara i man lätt blir fysiskt beroende av alkohol, utan den största faran ligger i att man bli psykiskt beroende. Det betyder att man utvecklar ett mönster där varje jobbig händelse, eller jobbig känsla som dyker upp, utlöser ett nästan reflexmässigt sug efter alkohol. Och livet är ju, som du redan fått känna på, inte alltid lätt att leva, utan man drabbas av både händelse och känslor som gör att man mår kass, varför det här mönstret lätt blir en vana som med tiden är svår att bryta. Det är då man utvecklat ett psykiskt beroende.
Det man behöver är andra sätt att hantera jobbiga händelse och känslor på. För både du och jag vet att det inte går att sätta stopp för att jobbiga saker skall drabba en. Därför gäller det istället att man lär sig hur man kan hantera detta på ett sätt som inte blir destruktivt för en själv. Du kan se det som att livet är ett hus man skall bygga, där man behöver rätt redskap för att klara av alla svårigheter som ett husbygge innebär. Det går liksom inte att sätta sig på den tomma tomten, dricka sig full och hoppas att huset står där när man nyktrar till. Men i princip är det vad man gör när man använder alkohol för att hantera jobbiga saker. Man hoppas att allt jobbigt ska ha försvunnit när man blivit nykter igen, och känner ett sug efter att få vila från jobbigheterna och glömma bort dom ett tag varje gång man blickar ut över den tomma tomten. Men som jag sade, så märker man snart att när man blir nykter så står den där tomma tomten och gapar mot en igen, och huset har inte byggt sig själv utan man får börja från noll igen. Men som jag också sade, att bygga hus kräver redskap och utan rätt redskap blir det en övermäktig uppgift, och samma sak gäller alltså för livet. Alkohol är ett uselt redskap för det medför aldrig att man kommer någonstans. Tvärtom så hindrar alkohol en från att träna på att hantera jobbiga händelser och känslor, varför man alltid står på ruta noll. Och det enda man har som hjälp för att kunna kliva ur det ekorrhjul som alkoholen kan placera en i, är sin vilja. Det är viljan som gör att man tar det där steget och söker hjälp, och det är viljan som gör att man klarar att låta bli alkoholen när man mår kass och får sug efter att fly undan. Men det finns något mer som måste till för att man skall klara av att förändra sitt liv, och det är stöd utifrån. Att alltid stå ensam när det börjar blåsa snålt är för jobbigt för dom flesta, utan då behöver man en arm att fatta tag i. Men därmed inte sagt att man behöver åka iväg och lägga in sig någonstans för att få det stödet. Jag tycker istället att du skulle söka hjälpen på närmre håll, och mer hitta hjälp som kan finnas i din vardag. Mitt råd blir därför att du söker upp kuratorn på närmaste Ungdomsmottagning och pratar med henne/honom om din situation. Alternativt kan du vända dig till vuxenpsykiatrins öppenvårdsmottagning. Det skulle kunna vara en start för dig att få en kontakt som du kan ha typ en gång i veckan och att du träffar någon som kan hjälpa dig med att hitta andra redskap för att kunna hantera jobbiga saker i livet. Beroende på vart du bor kan det finnas olika möjligheter för dig, men ibland har dom ju även speciella program för personer med alkoholproblematik som du kan genomgå på hemmaplan och utan att du behöver avbryta varken studier eller annat i din vardag. Det kan du diskutera med den du träffar.
Men, ta fasta på din vilja att inte blåsa det för dig själv, och sök hjälp innan ditt alkoholbeteende blivit för utpräglat. Du har redan tagit ett stort steg genom att skriva hit, och jag hoppas att du har modet att fortsätta på den vägen, så kommer du kunna lyckas.