jag har nog ingen fråga egentligen. jag undrar mest hur fan jag skall göra, om jag skall gå till psykolog eller skol kurator. min kära vänner sig att det kanske är behövligt. en människa som inte "känner mig" skulle nog säga att jag är självdestruktiv, det är nog det jag är. men, det jag undrar är, hur ska jag göra? jag vill inte vara den som klagar, typ. "ooh. det är så jävla synd om mig, jag måste till psykolog". det är, eller äh. Självdestruktivitet.

---

SVAR

Att gå till psykolog eller kurator är som du säkert vet helt frivilligt varför det är du själv som avgör om du vill ha hjälp eller inte. Men ibland kan man vara så insnärjd i sina egna problem att man har svårt för att ta det steget, fast det skulle vara till nytta för en själv. I sådana lägen brukar det finnas anhöriga och/eller kompisar som försöker ge en liten knuff i rätt riktning, och dom kanske man man skall lyssna på vid ett sådant tillfälle, varför du kanske skulle pröva det dom föreslagit dig.
Du verkar tro att man klagar och tycker synd om sig själv bara för att man söker hjälp, och kanske är det en del i din så kallade självdestruktivitet, att du faktiskt förnekar dig själv all hjälp och sopar dina egna behov under mattan genom att kalla det gnäll och självmedlidande? Men egentligen så borde det inte vara märkvärdigare att gå till psykolog/kurator än att gå till tandläkaren enligt mitt sätt att se det, för alla människor råkar ut för svåra perioder i sitt liv, och varför då inte få lite hjälp på traven så man slipper gå runt och lida i onödan? Istället finns det många som tror att man måste ha så VÄLDIGT STORA problem för att man ska kunna gå till psykologen/kuratorn utan att känna att man tar upp tid i onödan, eller att man klagar för minsta lilla. Men så är det alltså inte.

I ditt läge tycker jag att du skall ge det här med psykolog eller kurator chansen. Välj den du får tid hos först.
Så strunt samma om du själv ser det som att du klagar, gå dit i alla fall, så kanske du med tiden får en annan uppfattning. Du förlorar ju inget på att testa!
Du kan gå till skolkuratorn eller skolpsykologen, alternativt vända dig till närmaste Ungdomsmottagning. Något av dom alternativen brukar vara enklast, så får du se om det är något för dig eller inte.