Jag blir tvingad till sex av min pojkväns bästa kompis. Han säger att om jag berättar något för min pojkvän så kommer han att bli jätteledsen och ta livet av sig. Vad ska jag göra? Jag vill inte att min pojkvän ska ta livet av sig men snart så orkar jag inte mer. när min pojkväns kompis tvingar mig till sex så är han inte elak, han frågar bara och jag vet faktiskt inte varför jag går med på det det känns bara okej. Men sedan när vi har sex så ångrar jag så mycket att jag sagt ja och tänker att jag inte ska säga ja nästa gång men så gör jag det i alla fall. Vad är det med mig? och hur ska jag lösa detta?

---

SVAR

Det här är en knepig situation du hamnat i för utifrån ditt brev använder du ordet "tvinga", men senare säger du att han bara frågar dig, och du går med på det.
Jag vet inte om det är så att du på något sätt känner dig pressad av den här killen och upplever dig som tvingad att ha sex med honom fast han inte direkt uttalar något hot, eller om han faktiskt hotar dig, eller om du säger ja i alla fall utan att själv förstå varför.
Eftersom jag vet lite för lite om hur du tänker i den här situationen och hur det här tvånget du beskriver yttrar sig, så är det väldigt svårt att svara dig varför det blir så här. Men att du känner dig pressad av hela situationen går inte att ta fel på, varför jag tror att du skulle må bra av att få prata med någon på hemmaplan som kan hjälpa dig att reda ut vad som egentligen är vad, och hur du skall göra för att bryta det här mönstret. För om det finns ett faktiskt tvång med i bilden, oavsett om det är att han hotar att berätta för din pojkvän och din pojkvän är i en sådan situation att självmord är en möjlighet, eller om han direkt hotar dig, så verkar ju den här killen utöva en psykisk press på dig. I ett sådant läge behöver du definitivt hjälp av någon utomstående att ta dig ur det hela och dessutom någon som kan ge dig stöd och råd, när det gäller hur du ska hantera det här med din pojkvän.
Men om det istället handlar om att det inte finns någon sådan hotbild, utan det mer är så att du säger ja, fast du egentligen menar nej, och har svårt att förstå varför, så är ju situationen lite annorlunda. Men även i en sådan situation vore det sannolikt bra för dig att komma till rätta med ditt eget beteende och få hjälp att både förstå och hantera det hela på ett sätt som gör att du kan må bra med dig själv.

Mitt råd blir därför att du vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning och söker upp kuratorn där. Alternativt kan du vända dig till skolkuratorn/skolpsykologen alternativt öppenvårdspsykiatrin. Vem du går till spelar inte så stor roll, utan det viktiga är att du får någon att prata med så du kommer till rätta med det hela.