Okänd
Annat
hej. är en 17 årig tjej, 167 lång, 49 kg. jag är nöjd med hur jag ser ut och jag tränar 7 ggr i veckan på elitnivå. Men jag har väldiga problem med maten, jag käkar massor med godis (bestämt mig nu för att sluta) men mat är inte något som lockar. En dag är en macka till frukost, ingen lunch, middag hemma, men vid middagen så käkar jag inte speciellt mycket, orkar liksom inte äta. Nu har jag också depressioner och jag orkar inte tänka (huvudvärk) och jag orkar inte röra på mig för att benen känns såpass tunga. Nu undrar jag om det är så att jag börjar bli "sjuk" på något sätt? Jag menar jag tränar ju på elitnivå (upp till 9 ggr i veckan) så ja borde ju behöva massor med mat och sånt… känns som jag har stora problem och jag skulle behöva hjälp med mina depressioner också. tack
SVAR
Du har alldeles rätt i att du borde behöva massor med mat när du håller ett sådant högt träningstempo, men av olika anledningar så har du kommit snett i det här med maten.
Det finns flera sätt att se på det här och jag kan inte avgöra vad som stämmer på dig då jag vet för lite om dig, utan jag ger dig några uppslag som du kan fundera över, och sedan gäller det att du söker hjälp på hemmaplan.
Godis som innehåller mycket fett och mycket socker, funkar oftast på det sättet att det minskar matlusten. Efter att man ätit godis, så känner man sig dels väldigt mätt även om man inte fått i sig någon direkt näring, och dels så får man ett högt blodsocker, vilket gör att man tycker sig orka saker som att träna osv. Problemet är bara att man blir trött väldigt fort då blodsockerhalten sjunker nästan lika fort som den stiger då sockret liksom förbrukas snabbt av kroppen och bara ger en snabb energikick. När kicken är över finns det inget kvar att träna på och då kommer tröttheten. En tredje sak som godisätande medför, är att man inte blir sugen på mat, eftersom inget smakar något vidare efter att man ätit godis. Godis med sin sockerhalt och starka smakämnen gör att allting efteråt smakar blekt, mesigt och noll. Det är ungefär som om du skulle hällt peppar på tungan och sedan försökt äta vanlig mat, du känner inte vad det smakar längre.
Men det stora problemet med godis är som sagt att det ger en mättnadskänsla och energikick, men ingen bestående näring åt kroppen. Och näring behöver du ju verkligen eftersom du tränar så hårt. Det här gör att din kropp går konstant på minus avseende dom flesta viktiga näringsämnena, och effekten av det är trötthet, huvudvärk, illamående osv. Det kan till och med gå så långt att man känner sig deprimerad, varför det här kan vara förklaringen till att du känner dig så nere.
I det här läget är det viktigt att du får får hjälp att skaffa dig bättre matvanor, dvs byta ut godiset mot näringsrik mat som gör att din kropp orkar hålla det höga tempot du har utan att ta stryk. På det sättet skulle du kunna känna dig både gladare och slippa din huvudvärk, förutom att din träning borde gå bättre om du får rätt "bränsle" i kroppen.
Men som jag sade så finns det fler sätt att se på det här. Därför kan man vända på steken och säga att ditt matbeteende istället kommer från att du inte mår bra i dig själv. Kanske är det så att pressen i träningen är för hög, och att din allmänna stressnivå gör att du mår dåligt och känner dig deppig. Och när man är deppig så är det lätt hänt att man börjar tröstäta godis för att liksom ta hand om sig själv. Vidare kan det vara så att hård press och höga krav kan få en att börja ändra sitt matbeteende i syfte att skaffa sig en kontroll över en tillvaro som man annars känner att man inte rår på. I det här läget skulle du istället behöva hjälp med att hitta en balans i din tillvaro när det gäller stress och krav. Kanske är det så att du inte kan träna så mycket som du gör, utan behöver dra ner på tempot för att hitta en balans igen. Självklart innebär detta läget även att du behöver hjälp med att börja äta mer mat och mindre godis också, men grundproblemet i detta läget är alltså stressen, kraven och det höga tempot.
Sammanfattningsvis kan man säga att dom två alternativ jag givit dig innebär att det antingen är ditt matbeteende som orsakar din huvudvärk och din deppighet, eller så är det din deppighet och stress som orsakar ditt matbeteende. Det är liksom frågan om vilket som är hönan och vilket som är ägget om du förstår vad jag menar. Detta måste du fundera över själv, men jag skulle råda dig till att ta någon till hjälp i detta arbete.
Jag tycker tex att det är viktigt att du berättar för både dina föräldar och din tränare hur läget egentligen ser ut för dig. Dom behöver nämligen hjälpa dig att få någon ordning på situationen så det inte går längre än vad det redan gjort. Detta för att du ska kunna må bättre idag, och för att du inte ska fastna i riktigt allvarliga ätstörningar och/eller djupa depressioner längre fram, vilket tyvärr inte är helt ovanligt när man är ung och elitsatsar.
Så diskutera först med dessa så kan ni tillsammans komma fram till om du behöver ytterligare hjälp i form av dietist, eller kurator tex.
Visningar : 575
