hej… för kanske 3 månader sedan var jag välldigt deprimerad, jag kunde inte sova, allt kändes meningslöst och jag hatade allt. jag tänkte ofta på självmord. men sedan blev allt bättre och jag mådde bra igen. men nu börjar det komma tilbaka. men det känns värre nu. jag vet inte riktigt varför jag är så här. allt jag känner är att jag hatar allt och att jag vill dö. jag har många vänner och skolan går bra, känner dock inte för att prata med någon om det, ingen kan förstå ändå. jag brukar skära mej själv, det känns bättre då. det är dock inte så ofta… och när jag är med någon verkar jag glömma allt, då mår jag bra. men annars känner jag bara hat, ilska och ångest. det hela känns välldigt djupt, jag gråter i min ensamhet. jag har ingen tro för något längre… jag är rädd för att det ska bli värre… vad ska jag göra? vad kan vara fel? behöver jag hjälp?

---

SVAR

Den här typen av känslor som du beskriver kan ha en mängd olika orsaker, varför jag inte kan ge dig svar på varför du känner som du gör just nu. Men det är inte ovanligt att man någon gång i livet känner en meningslöshet i tillvaron, och känslor av både ilska, ångest och nedstämdhet. Det kan vara saker som hänt tidigare i ens liv som man inte haft en möjlighet att bearbeta och som därför liksom poppar upp igen lite senare i livet. Men det kan också handla om hur man lever här och nu. Många människor lever nämligen ett ganska stressigt liv idag, där man alltid ska vara på topp och prestera bra i alla lägen. Kör man på för hårt kan man tex drabbas av den typen av känslor du beskriver, då både kroppen och psyket behöver tid för reflektion och vila. Vidare finns det inom medicinen rent medicinska förklaringar till att man känner som du gör, och då handlar det om obalanser i vissa ämnen och substanser i hjärnan. Men varför det uppstår en obalans vet man inte ännu, och det är möjligtvis där som vårt levnadssätt och vår historia kommer in.

Jag tycker att du ska söka hjälp, för enligt min erfarenhet behöver man hjälp att komma ur något sådant här. Speciellt viktigt tycker jag att det är, eftersom du redan tidigare haft en sådan här period och att det nu kommit tillbaka. Så mitt råd är att du söker dig till närmaste Ungdomsmottagning alternativt söker upp kuratorn på din skola.
Jag vet att många liksom du har svårt att prata med någon om sina problem, men om du går till en kurator så är det inte så att du behöver kunna berätta allt på en gång. Utan en samtalskontakt bygger på att man tillsammans jobbar upp ett förtroende, vilket gör att man med tiden vågar berätta mer och mer, och detta kommer kuratorn att hjälpa dig med.