Hej! Egentligen är jag för gammal för att skriva till er men det är inte lätt att diskutera det jag vill fråga er om med andra ibland. Har haft en hel del korta förhållanden där jag alltid är den som blivit lämnad. Detta har givetvis tagit på mitt självförtroende. Träffade en jättefin kille för ett halvår sedan men var då inte intresserad. Kanske var jag lite rädd också.Vi träffades ofta ute oc efter ett tag kände jag att jag fick förtroende för honom. Han själv har blivit väldigt bränd i sina förhållanden men han ringde mig och bjöd ut mig ofta och till slut tackade jag ja. Det tog ett tag innan vi blev tillsammans och jag klargjorde för honom att jag inte klarade av att ha sex än pga av det som hänt tidigare. Jag ville känna att det inte gick för fort fram. Detta hade han lite svårt att acceptera. Till slut var vi med varandra när jag kände mig redo. Jag började få ordentligt med känslor för honom. Några dagar senare blev han osäker på sina känslor för mig och nu säger han att de är helt borta. Jag är alldeles ifrån mig eftersom det känns som att han avvisar mig för att jag tvekade så länge med att vara med honom. Jag gjorde det för att jag ville att det skulle vara speciellt denna gången. Jag menade givetvis inte att såra honom med att säga nej. Snälla hjälp mig att få lite distans till detta så jag vågar stå för vad jag tycker och känner nästa gång!

---

SVAR

Utifrån ditt brev så verkar det som om du har vågat stå för vad du tycker och tänker, men att det tyvärr fått andra konsekvenser än vad du hade hoppats på. Din rädsla för att bli sviken gjorde att du tog det lugnt denna gången, och din tvekan verkar ju inte ha varit ett avvisande, utan mer ett försök från din sida att få till något mer långsiktigt och känna dig fram istället för att rusa in i något.
Men nu kommer vi till kruxet i det hela. Att man själv vågar stå för hur man känner, och ta det i den takt man själv vågar och vill, behöver ju inte innebära att allt går som man hoppas för det. Att han nu slutat att ha känslor för dig, är givetvis oerhört tråkigt, men som du redan fått känna på så finns inga garantier i kärlek.
Det som däremot kan te sig underligt är ifall killen skulle ha förlorat sina känslor för dig bara för att du inte ville ha sex när han ville det. Om det skulle vara så, ter sig inte hans känslor som speciellt seriösa, och jag tror inte att ert förhållande skulle haft någon större chans att lyckas bara för att du sagt ja lite tidigare.
Det enda som du skulle kunna ha gjort "fel", om man nu kan prata om fel i detta avseendet, är inte att du väntade med sex tills du kände dig redo, utan mer ifall du inte pratade med honom tillräckligt för att han skulle förstå varför, och begripa hur du tänkte och kände. För i ett förhållande är det A och O att man pratar med varandra, speciellt när man inte känner varandra så väl. Om det var så att du inte berättade för honom om hur du kände, och varför du ville vänta (din bakgrund, dina känslor inför honom, dina förhoppningar om ett mer långsiktigt förhållande osv) så kan du ditt nej ha framstått som ett rent avvisande, vilket lite förenklat kan ha fått honom att tvivla på dina känslor inför honom, och till slut hans egna känslor inför dig.
Så mitt enda råd till dig inför framtiden är att du fortsätter att gå på dina egna känslor, men att du tänker på att din eventuella partner inte är någon tankeläsare, utan istället en person som har sin historia, känslor av osäkerhet, osv, vilket gör att han kan tolka saker du gör och säger på ett helt annat sätt än du menar. Därför är kommunikationen jätteviktig, för pratar man med varandra i ett sådant här läge och ger sin partner en chans att förstå, så ger man också partnern en chans att lära känna en mer, vilket då brukar leda till att man fördjupar relationen istället för att trassla till den.
Nu vet jag som sagt inte hur mycket ni pratade om detta, och om han fick en möjlighet att förstå dig istället för att känna sig avvisad. Det kan ju också vara som jag sade tidigare att han inte vara speciellt seriös i sina känslor, men det kan du säkerligen avgöra själv.