jag är en tjej på 24 år och jag lider av tvångstankar,dom finns alltid där,fast oftast när jag är ensam och ingen kan titta åt mig,tex att spisen är av stängd,dörren är låst mm. jag får oxå för mig att jag kan ha kört på nån i trafiken ,fast jag innerst inne vet att så är inte fallet.Som du förstår är det här väldigt jobigt för mig,ettag slutade jag att köra bil helt,bara för att slippa oron.Mina tankar varierar oxå , ibland har jag inte alls lika mycket tvång och då är det en otrolig lättnad för mig. Jag vet att jag måste prata med en psykolog,men jag skämms för mina tankar,han/hon kanske tycker man är helt vrickad. Vad ska jag göra? vad kan det bero på att jag har tvångstankar,dom bara smög sig på…..??

---

SVAR

Du har inget att skämmas för. Att lida av tvångstankar är ett relativt vanligt problem, och det finns ingen psykolog som skulle tycka att du är konstig eller vrickad för att du har dom här tankarna.
Orsakerna till att man drabbas av tvångstankar finns det olika teorier kring, och det kan också skilja från person till person. Vill du veta mer om orsaker och även om hur man ställer diagnos, samt vilken behandling som finns, föreslår jag att du går in på följande hemsida.
http://www.netdoktor.se/Sjukdomar/fakta/tvaangssyndrom.htm

Vill du sedan läsa mer om de olika terapiformerna kan du gå in på www.infomedica.se
Klicka på plåstret med rubriken "Behandlingar" och välj sedan Psykoterapi längst ner på sidan.

Det finns olika grader av dom här problemen och i vissa fall klarar man att hantera problemen själv. Men om du känner att dina tankar begränsar ditt liv och att dom biter sig fast, eller till och med ökar så skall du definitivt söka hjälp.
Det första du bör göra då är att söka läkare eller psykolog på tex Ungdomsmottagningen, Öppenvårdspsykiatrin eller privat. Det viktiga för dig i första hand är att du får prata med någon som är kunnig inom området och som kan hjälpa dig med att komma fram till både diagnos och behandling. Så tveka inte att sök hjälp om du känner att du behöver det, för det finns ingen anledning att du ska gå runt och lida i onödan när det finns hjälp att få.