Jag är arton år och skulle vilja gå till UM för ett problem jag har, men jag är rädd att ni kontaktar mina föräldrar. Men nu är jag ju myndig. Ni har väl tystnadsplikt? Har hört om folk som gått till er vars föräldrar sedan blivit kontktade av UM…

---

SVAR

Det stämmer att dom som jobbar på Ungdomsmottagningarna i landet har tystnadsplikt. Det du har hört talas är förmodligen situationer där man varit tvungen att bryta tystnadsplikten då ungdomen i fråga varit omyndig och farit så pass illa i hemmet att socialtjänsten, eller någon annan myndighet behövt kopplas in. När man jobbar med människor så är man nämligen skyldig att tex anmäla till socialtjänsten om man misstänker att något barn/ungdom har det så dåligt hemma att det är fara för hans/hennes psykiska och fysiska hälsa, samt utveckling. Men det kan också ha rört sig om situationer där ungdomen tex utgjort en fara för sitt eget liv och hälsa, genom att tex svälta sig, eller ha planer på att ta livet av sig. Grundprincipen brukar dock vara att man pratar med killen/tjejen och talar om att man måste kontakta föräldrarna i sådana allvarliga fall.

I ditt fall är det skillnad då du är myndig. Men det finns ändå situationer där man som vårdgivare har en skyldighet att bryta tystnadsplikten. Det kan röra sig om situationer där den man träffar begår allvarliga brott, eller blir utsatt för allvarliga brott. Det kan också röra sig om att den man träffar är så illa däran att det är fara för dennes, eller andras liv. Men i dessa fall är det inte föräldrarna som kontaktas utan istället är man skyldig att anmäla till tex polisen, eller läkare som har rätt att tvångsomhänderta i värsta fall.

Nu vet inte jag vad det är för typ av problem du skulle behöva ha hjälp med, men som du kanske förstår krävs det mycket allvarliga situationer för att tystnadsplikten skall kunna brytas, och när det gäller myndiga personer är det generellt inte föräldrarna som kontaktas om inte personen själv vill det. Men om du fortfarande är orolig tycker jag att du skall gå till Ungdomsmottagningen och helt enkelt prata med kuratorn eller psykologen om din rädsla för att dom ska kontakta dina föräldrar. Då kommer du själv att få höra deras syn på saken och jag tror att du kommer få lugnade besked från dom då så du kan få den hjälp du behöver.