jag är så olyckligt kär så jag vet inte vad jag ska göra. Det är faktiskt så, jag är en väldigt känslosam och djup person. Jag var tillsammans med min tjej i över två år när hennes mamma bestämde sig för att flytta till en stad som ligger över 60 mil ifrån min stad. Jag och min tjej hade ett ansträngt förhållande vid just den tidpunkten det bestämdes att hon skulle flytta från mej. Trots allt så älskade jag henne över allt annat. jag trodde jag skulle klara det bra. kändes bra till en början men nu är det helt åt skogen. Hon kom hem och hälsade på mej och sina kompisar här i staden. Allt rivdes upp igen, jag tycker om henne så otroligt mycket. Hon tycker om mej lika mycket , vi har en väldigt bra relation så. Ingen av oss vill testa ett långdistansförhållande! Det är uteslutet. Mina tankar krestar hela tiden kring att jag vill ha det som förrut, att hon ska bo i min stad att vi ska vara tillsammans! allt ska vara som "vanligt" ! Jag kan inte släppa henne…jag tycker om henne så mycket att jag skulle kunna göra vadsomhelst för att få allt som vanligt! Det är så illa att jag går och hoppas på att jag ska dö, alltså att ödet ska se till det! Jag skulle aldrig kunna ta självmord, har inte ens funderat kring det, aldrig!! Jag vill veta hur man gör bäst för att bearbeta sorgen..det är ju tyvärr inte så enkelt att bara gå vidare..tyvärr!

---

SVAR

Att bearbeta en kärlekssorg, när alla vägar för förhållandet är stängda, gör vi människor på olika sätt. Vissa väljer tex att kasta sig in i ett nytt förhållande för att "komma över" sin gamla kärlek, vilket kanske inte är så schysst mot den nya partnern, emedan andra söker ensamheten och föredrar att undvika allt vad sociala kontakter heter. Oftast märker man ganska tydligt med sig själv om man har en tendens att dra sig undan allt och bara sitta hemma och sörja, eller om man kastar sig in i massa kontakter och försöker glömma att man är ledsen.
Enligt min erfarenhet behöver man dock både vara för sig själv, men också ha kontakt med andra (inte nödvändigtvis kärleksrelationer), och hitta en balans i det hela för att underlätta läkningen. Det betyder att man dels försöker ge sig själv tid att vara för sig själv, fundera, och vara ledsen och sorgsen över det som hänt, och dels att man försöker hänga med vänner och andra på aktiviteter som kan ge en lite paus från sorgearbetet och även släppa in lite nya impulser. Sedan är det ju också bra om man kan prata med sina vänner om hur man känner sig, för det känns ju alltid bra att ha någon att dela sina tankar med. Men det är som sagt viktigt att man inte helt nöter ut sina vänner med att bara prata om sin sorg, utan att man även försöker hänga med på saker och snacka om annat som inte har med detta och göra. Det behöver man, både för vänskapens skull, men också för att man själv behöver lite paus från det hela så man inte fastnar. Det är ju inte alltid man har lust att göra "roliga" saker när man känner som du, men då kan det faktiskt vara bra om man bara bestämmer att man skall hänga med helt enkelt, för man behöver verkligen paus, även om det inte känns så. Och efterhand som läkningen fortskrider så kommer man mer och mer att känna att man faktiskt kan ha kul, och då är man en bra bit på väg.
Sedan tycker jag att man kan ta hand om sig själv lite extra under en sådan här tid. Det kan betyda att man försöker göra saker man tycker extra mycket om, unna sig ett extra biobesök, köpa något man gillar, bara ligga hemma och mysa med en bra film, eller vad som helst.

Det här var lite allmänna råd om hur man kan hjälpa sig själv igenom en sådan här period, sedan får du själv som sagt hitta en balans i det hela.