Recension: Mats Wahl – Vinterviken

Mats Wahl föddes 1945. Under sin barndom levde han som skilsmässobarn på Gotland och i Stockholm. Efter att Ernest Hemingway 1961 sagt adjö till livet och skjutit huvudet av sig offentligt lånade Mats en bok som Hemingway skrivit – ”Farväl till Vapnen”. Efter att han hade läst den visste han med all säkerhet att det var författare han ville bli.

Vinterviken kretsar kring en ung man vid namn John-John. Han är sexton år gammal och lever i en Stockholmsförort, tillsammans med sin mamma, sin syster Lena och sin alkoholiserade och kriminella styvpappa Rolf, som går under namnet Skithuvet i boken. Han är en riktigt avskyvärd typ och John-John blir mer än gärna av med honom.

Berättelsen tar sin början då John-John sitter på en klippa vid Vinterviken. Intill honom befinner sig Sluggo, John-Johns bäste vän sedan barnsben. Vikens klarblåa vatten glänser av solen och de två tonårspojkarna njuter av vad sommarvädret har att erbjuda. På andra sidan sundet påträffas de med pampiga villor och överflödiga bankkonton. De rika och förnäma, med andra ord. De som skiljer sig från sådana som John-John och Sluggo.

Att Sluggo vill ha en båt är väldigt uppenbart. Efter att ha upprepat sin önskan ett flertal gånger får han äntligen tummen loss och stjäl en kajak från ett biltak. John-John hjälper honom att transportera eländet ner till vattnet. Under rundturen stöter de på ett gäng flickor som ligger i vattnet och kastar en liten boll. Helt plötsligt dyker en motorbåt upp och kör förbi alldeles för nära. En av flickorna svimmar och John-John kommer snabbt till undsättning och drar upp henne ur djupet. John-John och Sluggo får äran att följa med hennes förnäma familj till deras lyxvilla i Bromma och motta varsin summa pengar av flickans mångmiljonär till far. Där möter de Elisabeth, flickans storasyster och familjens egen skönhetsdrottning. John-John blir förälskad vid första ögonkastet. De lär känna varandra in- och utantill genom skolan och efter bara en kort tids vänskap går de steget längre och blir till ett par.

Allt är perfekt, John-John är lyckligare än någonsin förr och Elisabeth är det enda som rör sig i hans huvud. Fram tills den där hemska dagen, den där dagen som ska komma att krossa deras kärleksförhållande och vänskap. På väg hem från boxningsträningen blir John-John överfallen av Skithuvet och hans minst lika motbjudande kompanjon Raimo. De misshandlar John-John ordentligt tills han berättar för dem om ett par rejält värdefulla tavlor som är gömda under en säng hemma hos Elisabeth. Korkade som de är slår de till en förmiddag och Elisabeth avslöjar dem på bar gärning. Livrädd som hon är slår hon, utan tänka efter före, Skithuvet i skallen med ett kraftigt basebollträ. När John-John och hans mamma kommer för att besöka Skithuvet på sjukhuset stöter de oturligt nog på Elisabeth och hennes mamma, som är där av samma anledning. Elisabeth tror sig förstå hur allt ligger till, och gör John-John till ett av sina hatobjekt. Under en hel evighet stänger hon ute honom ur sin värld.

Tiden går utan att John-John hör av Elisabeth. När det känns som om allt hopp är ute händer det otänkbara. En natt dyker Elisabeth upp. Hon är inte längre upprörd över det som hände, och som markering för bokens slut säger hon de kanske mest betydelsefulla ord som finns.

Jag älskar dig.

Vinterviken är skriven i förstaperson, vilket innebär att John-John talar om sig själv som ”jag”. Eftersom boken är skriven på det sättet känns det som om man som läsare förstår hur John-John verkligen känner. Det är bara hans tankar och hans känslor som medverkar i boken, ingen annan. Om detta är positivt eller negativt är upp till var och en att avgöra.

Vinterviken är tonåringens tankar och handlingar. Fast på papper, i bokform. Kärlek, svek och vänskap är vad boken i korthet handlar om. Det känns som att Mats Wahl förmedlar ett budskap genom boken. Ett budskap som med all säkerhet gör boken värd att utforskas. Läs den, och du kommer att finna det.