The Used

Jag sitter på bussen en oerhört trist måndagsmorgon, och börjar plötsligt nynna på en låt; "take take take it away" – utan att egentligen veta vad det är för låt jag nynnar på. Allt eftersom dagen går sitter låten kvar i huvudet, och jag kan fortfarande inte minnas vad det är för något jag lyssnat på som verkligen inte kan försvinna ur huvudet. Hela dagen blev en längtan hem till datorn, för att kunna utforska vad det egentligen var för låt jag letade efter....

Jag sitter på bussen en oerhört trist måndagsmorgon, och börjar plötsligt nynna på en låt; "take take take it away" - utan att egentligen veta vad det är för låt jag nynnar på. Allt eftersom dagen går sitter låten kvar i huvudet, och jag kan fortfarande inte minnas vad det är för något jag lyssnat på som verkligen inte kan försvinna ur huvudet.

Hela dagen blev en längtan hem till datorn, för att kunna utforska vad det egentligen var för låt jag letade efter. Hemresan går av stapeln, 27 långa minuter på bussen, och med bara en refräng där jag inte vet vad låten jag inte kan få ut ur huvudet heter.

Jag öppnar dörren hemma, och plötsligt börjar hunden yla, den måste ut och urinera, åååååh!
När jag väl vara ute och gick, förlorad i denna egna låts värld tittade jag plötsligt på klockan, 16:34, och kommer därefter på att jag har träning klockan 17 på måndagar. Frustrationen blir bara värre och värre, vad fan ska jag ta mig till?

Jag går hem med Hugo, som han heter, och börjar packa ihop träningskläder. Klockan är nu 16:53, jag ställer mig framför datorn och börjar tänka efter på hur lång tid det egentligen skulle ta att starta datorn hitta låten och därefter springa till träningen. Efter en oh en halvs minut grubblande kommer jag fram till att jag måste skjuta upp det hela två timmar, två HELA timmar.

Träningen gick rätt fort, eftersom det alltid är lika kul. Men, i allt bollande och springande, blev jag förlorad i nöjets värld, jag har nu glömt bort vad denna låt heter. Detta får mig att bli så fruktansvärt less att jag knappt orkar tänka på det längre, jag skiter i det och börjar sakta, sakta gå hemåt.

Väl på hemvägen möter jag en bra kompis, vi börjar prata lite om varandras dag, och jag har äntligen lyckats glömma bort låten helt. När vi pratat i några minuter känner jag att jag behöver gå hem och lägga mig på soffan så jag säger till och börjar gå vidare. Efter några steg ropar polarn på mig igen och jag stannar förtvivlat, i längtan efter att bara få ligga ner.

Han börjar prata om ett band, som heter ”The used” och om hur de slagit igenom i Usa och hur det är på väg genom Europa. Han får mig att tänka efter, jag var ju tvungen att se om jag hört bandet. Men jag får inga återblickar och börjar snabbt längta efter soffan igen. Plötsligt tar han upp sin MP3-spelare och ger mig en hörlur.

Låten börjar rätt häftigt, med en gubbe som pratar om livets frågor, och sedan hör man hur en pistol laddas om, och därefter ett underbart growl; "Get down!". Sången börjar och man fastnar direkt, hans fantastiskt underbara röst gör att man bara rysa och hans growl ger en gåshud. Plötsligt kommer refrängen, och gissa vad han sjunger om inte; "Take take take take it away!".

The Used, med Take it away, har gett mig en frustrationsfylld dag men med det där sista ögonblicket då jag fick höra rösten av Quinn, kompenserar hela dagen.

The Used släpper förövrigt sitt nya album den 28:e September och kommer förmodligen till Sverige nästa sommar. Låten och några till hittar ni på http://www.purevolume.com/theused eller http://www.theused.net - detta band rekommenderas stort!