Återinföra barnaga?
Det skrivs ofta om barnaga, även här på forumet. En del människor tycker förvånansvärt nog att det ska återinföras. Jag vet inte hur många på den här sidan som är seriösa men jag antar att större delen av de som förespråkar barnaga är det. Att vissa av dem dessutom själv blivit slagna som barn finner jag mycket märkligt, jag som trodde att man fick avsmak för det. Det kan naturligtvis bero på aggressioner man har inom sig pga. det föräldrarna gjort mot en. Hur som helst. ...
Det skrivs ofta om barnaga, även här på forumet. En del människor tycker förvånansvärt nog att det ska återinföras. Jag vet inte hur många på den här sidan som är seriösa men jag antar att större delen av de som förespråkar barnaga är det. Att vissa av dem dessutom själv blivit slagna som barn finner jag mycket märkligt, jag som trodde att man fick avsmak för det. Det kan naturligtvis bero på aggressioner man har inom sig pga. det föräldrarna gjort mot en.
Hur som helst. Många påstår att den dåliga attityden som märks bland ungdomar och barn idag beror på att agan avskaffats och de anser att lätt aga borde tillåtas så länge det inte är misshandel. Då undrar jag: var drar man gränsen för misshandel? Är det vid en örfil? Vid två örfilar? Vid ett knytnävsslag i magen? Vid ett brutet näsben? Eller när man piskar upp ungen med bältet?
För vuxna människor är det misshandel oavsett det är en örfil eller ett brutet näsben. Man kan anmäla någon för en bitchslap. Ska inte samma rättigheter gälla för barn?
Barnens attityd idag beror knappast på att de inte får spö. Det beror snarare på att föräldrarna struntar i dem på alla sätt: inga gränser (sätta gränser kan man göra utan att slå barnen och barn lär sig lätt), inga regler, man låter ungarna springa ute sent om kvällarna (vilka sällskap kan de inte hamna i då?!), låter teven sköta barnpassningen (konstigt att barnen får ovårdat språk och en kaxig attityd om de tittar på allt möjligt på teve?!), bryr sig bara om sig själva och jobbet de har istället för att ägna tid åt barnen, de umgås inte med dem längre. När jag var liten lekte jag med mina kompisar och det var ingen ovanlighet att barn spelade spel eller umgicks på annat sätt med sina föräldrar. Idag hör man knappt om sådant. Istället känner de sig stolta för att de har prioriterad tid med sina barn två timmar varje lördag.
Samhället blir allt hårdare och då är det inte särskilt konstigt att även barnens attityd hårdnar, vi lär oss ända från det vi föds att man ska kämpa och konkurrera och att pengar och popularitet är det viktigaste, att ändamålet helgar medlen samtidigt som denna generation växer upp med dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel där fula ord, sex och mobbing är konceptet.. det i kombination med att föräldrarna ska prestera och göra karriär och därför försummar sina barn kan göra vilken unge som helst ouppfostrad. Det blir bara värre och värre för varje generation men vi som är i 20-årsåldern nu var verkligen inte lika snorkiga när vi var barn som dagens unga, när vi var barn vågade man knappt titta på någon som var några år äldre. Nu går småungar omkring och kallar oss för hora, kastar snöbollar och slår tjejer på rumpan.
Jag tror faktiskt att många barn och ungdomar innerst inne mår väldigt dåligt och detta kan ta sig uttryck i en arrogant attityd, enkel psykologi. Lika enkel som den psykologi som säger att man inte behöver slå in respekt och kunskap i barnen. Respekt ska förtjänas och vara ömsesidig men genom agning vinner man ingen egentlig respekt utan snarare bara rädsla. Det finns många andra bra sätt att tala om för barn att de gjort fel men vad de kan göra bättre och det finns bättre konsekvenser för dumma handlingar än att slå barnet till lydnad och "förståelse". Om du slår ditt barn när han eller hon gjort fel, vad har du då lärt honom/henne? Ingenting. Det enda du lärt ditt barn är att vara rädd för dig och att slåss.
Föräldrarna skyller på samhället och gärna skolan också men de verkar inte förstå att de själva är en del av samhället och att de ALLTID har huvudansvaret för sina barn, inte någon jävla skola. Jag vet föräldrar som ringt och skällt ut lärare efter noter när läraren skällt ut barnet för att det använt könsord eller slagit en klasskamrat. De har tagit barnen under sina vingars beskydd och tyckt att läraren är den elaka personen. Att barnet faktiskt kränkt ett annat barn verkar inte ha någon betydelse. När man hör om sådant blir man verkligen konfunderad över vad föräldrarna egentligen tänker med samtidigt som man får större förståelse för att barn är som de är nuförtiden.
En annan aspekt på det hela är att man inte får slå andra människor. Slår du en vuxen människa räknas det som misshandel oavsett om det är en örfil eller handlar om att du tagit till knytnävarna eller ett baseballträ och vanställt ansiktet på människan. En örfil är fortfarande misshandel. Varför ska man då få slå barnen? Är det mer berättigat att slå någon som är liten? Eller är det för att de ska uppfostras? Pfft. Kan man inte uppfostra ett barn utan att ta till slag har man verkligen misslyckats som förälder.
Jag tycker nästan att det är mindre berättigat att slå ett barn som inte kan försvara sig. Speciellt när det finns så många andra sätt att lära på. Barn är på flera sätt smartare än vuxna människor. Man har lättast att lära som ung.
Jag blir så upprörd att jag knappt kan tänka klart när jag hör om sådant här, vi måste värna om barnen. De är vår framtid och den framtiden måste vi bygga upp redan nu. Vi ska ta itu med problemen i samhället men vi löser det inte genom att återinföra barnaga.
