En toarulles bekännelser.
Jag slogs av tanken när jag såg toarullen häromdagen. Den har krympt ner till en blott bråkdel av sin forna storlek. Snart är dess liv slut, och då kan man tänka, vad kommer den att tänka i sitt sista ögonblick? När livet passerar revy framför en med ett uppsvallande av alla känslor på samma gång. Rullar brukar inte uppleva särskilt mycket, folk går på toa, använder den och går ut. Men min rulle, den har upplevt mycket. Min toarulle har upplevt hela det känslomässiga spektra...
Jag slogs av tanken när jag såg toarullen häromdagen. Den har krympt ner till en blott bråkdel av sin forna storlek. Snart är dess liv slut, och då kan man tänka, vad kommer den att tänka i sitt sista ögonblick? När livet passerar revy framför en med ett uppsvallande av alla känslor på samma gång.
Rullar brukar inte uppleva särskilt mycket, folk går på toa, använder den och går ut. Men min rulle, den har upplevt mycket. Min toarulle har upplevt hela det känslomässiga spektrat genom en uppsjö av olika kroppsvätskor, från gråt och nasalt slem till andra mer promiskuösa fluider.
Så vad händer när den tar slut? Kommer jag bara att ta fram en av dess bröder och använda den istället? Ja, men jag kommer aldrig glömma. Jag kommer aldrig glömma alla stunder av skratt och gråt, kärlek och ensamhet, passion och likgiltighet, lycka och misär. För även om vi vill glömma de jobbiga stunderna i vårat liv kommer de alltid att hänga över oss, förvisso som ett litet mörkt moln på en annars klar himmel, men vi kommer ha vetskapen om att dessa moln har gjort oss till bättre människor. För det är väl det vi alla strävar efter?
We're only human, after all.
