Är homosexualitet onaturligt?

”Homosexualitet är onaturligt!” är ett argument man ofta möter i en debatt om homosexuella rättigheter. Vad betyder det att det är onaturligt, och är homosexualitet verkligen det?

John Corvino tar upp intressanta punkter i den artikel han publicerat på Independent Gay Forum. Där tar han upp olika intressanta sätt att definera ordet ”onaturligt” och försöker finna en vettig koppling till varför just homosexualitet ses som onaturligt och därmed omoraliskt. Den första defineringen är att ”allt ovanligt och onormalt är onaturligt”. Detta kan väl inte gälla då det inte anses omoraliskt att vara medlem i MENSA, kunna jonglera med sju bollar eller kunna skriva en bestseller?

En annan definition av onaturligt är: ” det som bryter mot ett organs menade syfte är onaturligt”. Detta grundas i att könsorganen var skapade för att kunna fortplanta, utöka rasen och därmed fel att använda dem endast för njutningens skull. Detta skulle betyda att homosexualitet vore onaturligt, då det inte kan resultera i fortplantning. Om man ska utveckla denna definition skulle det betyda att man bara får använda munnen för en sak. Det vore omoraliskt att både prata, smaka, kyssa och vissla med munnen.

Den mest använda definitionen tas också upp i Corvinos artikel: ”det som inte förekommer i djurriket är onaturligt”. Det är den de flesta använder sig av när de utvecklar sin argumentation. John Corvino påstår att det visst förekommer i djurriket, å andra sidan så är han själv homosexuell och kämpar för homosexuella rättigheter. Finns det verkligen förekomst av homosexualitet i djurriket?

Den första boken som gavs ut inom det ämnet var Bonobo: The Forgotten Ape (Franz de Waal, 1997). Franz hade studerat en apras vid namnet bonobo. Efter långa studier kunde han konstatera att 50% av deras sexuella aktiviteter var mellan samkönade. Detta var ett stort slag mot dem som var emot homosexuella rättigheter, då de använt ”det är onaturligt, för det förekommer inte ens hos djuren” som deras ledande argumentation.

Kritiker påstår däremot att hans vida benämning av homosexualitet förvränger sanningen. Eftersom att djur inte kan kommunicera på samma sätt som människor (med språket) så måste de visa sin kärlek på andra sätt. Bara för att en aphanne tungkysser en annan av samma kön betyder det inte att de givetvis är homosexuella, menar de. De har ju väldigt få sätt att visa att de uppskattar varandra.

Möt Roy och Silo. Båda två är av manligt kön och har haft ett stabilt förhållande med varandra i sex år. Deras vänner har försökt att para ihop dem med kvinnor, men utan framgång. De är verkligen inte intresserade. Efter några år ville de uppfostra ett barn. De försökte hitta egna lösningar men utan resultat. Tillslut adopterade de flickan Tango och uppfostrade henne alldeles perfekt, enligt djurskötarna. Just det, de är pingviner.

I början så försökte djurskötare para dem med honpingviner, men det framgick inte med resultat då varken honorna eller hannarna var intresserade av varandra. När Roy och Silo började ruva på en sten som de placerat i sitt bo så började djurskötarna förstå att det var något starkt band mellan dessa två hannar. De lade därför ett ägg i deras bo som de ruvade på i de nödvändiga 34 dagarna.

Även här finns det kritiker som vet var bristerna finns. Detta är ett resultat av den obalans mellan könen i djurparkerna. Detta leder till homosexuella relationer. Därmed borde det gälla i djurriket också. Gör det?

Om homosexuella relationer endast uppstår då det är ojämt fördelat mellan honor och hannar borde det endast förekomma sådana relationer i harem-raser, då endast ett fåtal hannar får para sig med honorna.

Det är nu Bruce Bagemihl kommer in i bilden. 1999 gav han ut boken Biological Exuberance: Animal Homosexuality and Animal Diversity som är den mest omfattande studien om homosexualitet bland djur. Homosexuella handlingar förekom bland 450 arter utav de 2000 granskade. I boken tar han upp något som verkar vara oändligt med exempel på olika möten med homosexualitet bland de 450 olika raserna, långt ifrån alla raser är harem-raser.

Homosexualitet bland djur skulle strida emot det faktum att djur parar sig för att föra rasen och evolutionen vidare. Djur har en naturlig instinkt när det gäller att hitta en partner, den största och starkaste. Den största och starkaste kan föra vidare bra gener till nästa generation, och därmed förbättra rasens chans att överleva. Homosexulitet är en motsats till det här. Homosexualitet omöjliggör en utökning.

75% av alla giraffer fortplantar sig aldrig, bryter det mot naturens lagar? 80-95% av sjölejonen fortplantar sig aldrig, bryter det mot naturens lagar? Ska man dra paralleller med människan så ses det väl inte som omoraliskt att inte kunna, vilja eller ha en strävan för att föda barn? Av någon anledning är det däremot omoraliskt att ha en sexuell läggning som förhindrar att den mänskliga rasen lever vidare.

Sammanfattningsvis så får vi nog sluta vända oss till djuren för att avgöra om homosexualitet bör accepteras. Det är självklart att det förekommer i djurens värld, men vad spelar det för roll egentligen? Djur varken spelar musik, räknar matematik eller har den teknologi vi har... Bör vi avskärma oss från allt detta, då det inte är ”naturligt”? Svaret är: Nej. Människan har utvecklat tankar, känslor och kunskap man inte finner hos andra djur, och därmed har vi bara oss själva att vända oss till när det gäller vår egen djurart.

Nej, homosexualitet är inte onaturligt, och där med fakta.

Källförteckning:
http://213.136.32.234/kd.just.nu/kuick.html
http://www.indegayforum.com/authors/corvino/corvino3d.html
http://biphome.spray.se/mats.winther/homoorsak.htm
http://www.365gay.com/newscon04/02/020704gayAnimals.htm
http://www.fof.se/?id=03426
http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=6500000000000031&conference=2000000... 7899
http://www.cnn.com/NATURE/9909/18/gay.vulture.parents/index.html
http://bottleofblog.typepad.com/bottleofblog/2004/02/roy_and_silo_tw.html

Litteraturreferenser:
Bonobo: The Forgotten Ape, Franz de Waal, 1997
Biological Exurbance: Animal Homosexuality and Natural Diversity, Bruce Bagemihl, 1999