Är jag lat, eller allmänt destruktiv?

yes, frågan har slagit mig många gånger. men jag har bara viftat bort den. Men det går inte att undan komma, vi alla är destruktiva. Kanske helt omedvetet, kanske medvetet. Men vi alla gör något som inte är bra för oss. Dricker,röker, skär sig, fast det är så uppenbart att det är dåligt?

Varför vill man skada sig själv? Varför vill man bara elak mot sitt eget kött och blod, och hur mycket är det värt?

Jag röker, och har gjort ett bra tag. Och jag vet hur dåligt det är för mig. Jag har en släkt fullproppad med cancer, och endå röker jag fortfarande. Fast än jag vet om alla risker och allt dåligt det för med sig..
Jag väljer att ignorera det, skita i det. Stoppa det långt bak i mitt huvud, och aldrig tänka på det.
Vad är grejen? Vad är det som gör, att jag inte kan ta mitt förnuft till fånga och bara sluta röka?
Tanken slog mig, att det kanske är spänningen det för med sig.. Att jag tar en chans, en risk varje gång jag tar en cig.
Eller kanske är det bara allmän idioti.
Who knows?

Jag känner en tjej, som har varigt tillsammans med hennes pojkvän i snart tre år, och jag tror inte att något bra har kommigt ur deras förhållande. Han är bara otrevligt mot henne, och vice versa. Så fort de träffas, så bråkar de. Och jag kan inte räkna alla gånger jag har suttit och tröstat henne pgr av att han har behandlat henne som skit.

Jag tror nog att de båda vet om att det är så som det är, men att de helt enkelt väljer att inte tänka på det, för att det är bekvämast så. De älskar säkert varandra, och har det jätte bra from time to time, men överlag så mår de båda bara dåligt av det.
Och visst, det är säkert en enormt svår grej, att ha vart tillsammans så pass länge, att vara så vana vid varandra och att älska varandra så mycket, och sen bara avsluta det på en minut.
Men hur kommer det sig att man bara kan fortsätta skada sig sjäv, när man vet om hur dåligt det gör en?
Man borde ju egentligen veta bättre.

Min kära far, är ett gott tecken på den idioti jag nämner.
Han har haft cancer två gånger, reumatism, ett stort antal ryggproblem och är i princip som en 80 årig gubbe, vid 46 års ålder.
Och han har gått igenom allt detta, och klarat sig med nöd och neppe.
Då tycker man ju, att man ska börja leva ett jädrans sunt liv. Men icke, han röker fortfarande, dricker och gör allting han inte borde göra. Hur kommer det sig?

Nu menar jag inte, att alla som skär sig, röker eller är fast i ett skit förhållande är idioter, och att ni bara lägga av tvärt.
Det är mer en princip sak, har man en frisk kropp, och ett friskt sinne, så ta vara på det.

Jag blev trött på mig själv idag, när jag såg att jag hade rökt ett helt cig paket på en dag, fast jag hade bestämt mig för att sluta.
Det är lätt att säga, men endå så oendligt viktigt.

Jag tycker att vi alla borde ta hand om oss bättre, vara klokare än vad vi är.