Okänd
Annat
hej! jag är en 23 årig kille som har en fråga till er. det e så att jag träffar en person på psyk för vuxna ungdommar för en depression,jag har mått dåligt hela livet och självmord har suttit inne i skallen på mej sedan dagistiden,döden är det jag lever för och jag har försökt ta livet av mej 3 andra ggr men ingen vet om detta,förra veckan träffade jag oxå psykiatrikern där eftersom min psykolog va orolig över mina starka självmordstankar,psykiatriken sa att jag inte skulle få medecin utan att terapi skulle va bäst (har missbrukat tabletter i 7 år,inte längre). kuratorn jag gick till först sa att jag va tvungen att träffa den här mannen på psyk,hon använde ordet MÅSTE!…..men är inte psykvård frivillig? min fråga lyder nu så här;om jag säger till min psykolog att jag t.e.x ska ta livet av mej nästa månad,om jag berättar dagen,tiden och stället jag ska göra det på,och hur jag ska begå självmordet,vad skulle kunna hända då?..han skulle väl inte kunna hindra mej?ringa polisen eller så?–han har ju tystnadsplikt…. den andra frågan jag vill ställa är;vad händer om jag tex nästa vecka tar en massa tabletter men inte dör utan hamnar på sjukan,asså typ misslyckat självmordsförsök?..kommer min psykolog få reda på det då,att jag ligger där på sjukan för att jag svimmat och nästan dött av massa piller?…. vet inte vad jag ska göra om ni inte svarar på mina frågor,känner nämnlingen ingen som skulle kunna besvara det här eftersom ingen i hela världen anar vad jag spenderar tankarna på 24/7…SJÄLVMORDSPLANERING! så *snälla*svara.
SVAR
Psykvården är frivillig till största delen, men möjligheten till tvångsvård finns vid dom tillfällen när läkare/psykiatriker bedömer att patienten är en fara för sig själv eller för andra. Det är alltid en läkare/psykiatriker som måste göra en sådan bedömning då han/hon är den enda som har rätt att ta beslut om tvångvård. Psykologer och kuratorer har inte rätt att fatta denna typen av beslut men har skyldighet att uppmärksamma läkaren/psykiatrikern ifall någon av deras patienter mår så dåligt att det kan finnas risk för tex självmord. Då går läkaren/psykiatrikern in och gör en bedömning genom att träffa patienten ifråga. Det var sannolikt därför din kurator sa att du måste träffa läkaren. Skulle du inte gått med på det så kunde läkaren tagit med det i sin bedömning varför det inte går att undvika det hela på det sättet.
Men i första hand så vill alla som jobbar inom psykvården arbeta med frivilliga metoder, och man försöker därför in i det längsta att få patienten att gå med på frivillig vård. Men verkligheten är sådan att vissa helt enkelt mår så dåligt att dom utgör en fara för sig själva eller för andra och ändå avböjer vård. Då har man det här med tvångsvård att ta till i riktigt akuta lägen. I Sverige har vi nämligen lagar och föreskrifter som innebär att människor inom vården i det längsta ska förhindra dödsfall, vare sig det handlar om fysiska eller psykiska sjukdomar.
Detta innebär som du säkert förstår att din psykolog har skyldighet att varsko psykiatrikern i första hand om hon/han misstänker att du ska sätta dina planer i verket. Men i första hand så kommer hon/han att försöka få dig att gå med på frivillig vård.
När det gäller din andra fråga så är det så att akutvården generellt kontaktar psykiatrin när någon kommer in för ett självmordsförsök. Och då är det ju inte så svårt för psyk att se att du redan är patient hos dom, varför din psykolog sannolikt blir den som tar kontakten med dig. Men du kan ju självklart säga ifrån att du vill träffa någon annan istället om det nu är så att du inte skulle vilja träffa din psykolog i ett sådant skede.
Nu kan du säkert tycka att allt detta jag sagt innnebär att det är bäst att inte säga något om dina självmordsplaner till din psykolog, men det är enligt min erfarenhet ett dåligt alternativ för dig. Du befinner dig nämligen mitt i dina problem och svårigheter, och det är inte konstigt att man inte ser någon annan utväg än döden när man mår så dåligt som du verkar göra. Du har ju ingen erfarenhet av att må bra, och vet därför inte hur du ska göra för att må bättre, eller hur det är att må bra. Men din psykolog har erfarenhet av hur personer som mår som du, kan må bättre och hitta ett liv som känns både meningsfullt och bra att leva, och där tankarna på döden försvinner. Hon/han har konkret erfarenhet av hur man hjälper människor som du att komma dit, och hon/han vet att det går eftersom hon/han har kunskap och erfarenhet kring det här. Den kunskapen och erfarenheten har inte du, och den kan du inte ha eftersom du står på andra sidan, nämligen i rollen av den som mår dåligt. Men vad du måste göra är att lita på att det finns personer som kan hjälpa dig, och låta dessa göra det. Du behöver inte ens tro att det går, du behöver bara bestämma dig för att ge dom chansen, så kommer du att tro på det efterhand. Och att ge dom chansen att hjälpa dig, innebär att berätta vad du verkligen tänker och känner, för gör du det kan dom förstå mer kring hur du mår, och hur dom ska kunna hjälpa dig. Det kan kanske bli så att dom måste ge dig akuthjälp i dom lägen då du själv är beredd att ge upp, men låt dom göra det då, och fortsätt att låta dom hjälpa dig när dina akuta självmordsplaner lugnat sig lite. Om du istället håller tyst och bara fortsätter ditt planerande av självmordet så ger du varken dig själv eller dom en chans. Jag vet att du mycket väl kan välja den utvägen, men jag hoppas innerligt att du skall ha modet att välja vägen tillbaka till livet istället, för det finns där även för dig, trots att du inte kan se det nu.
Visningar : 499
