Naturens eviga under

Jag befinner mig för tillfället i de österrikiska Alperna, och kan självklart bevittna den underbara naturen här. Jag har alltid varit en naturens älskare (men framför allt en naturens lärjunge), men aldrig tidigare har en vy på detta sätt gripit kring mitt hjärta.

En dag åkte jag upp till en höjd av drygt 2 000 meter ö.h. och tittade ut över orörda skogar, snöklädda träd och berg, molnens formationer - och hur allt detta smälte samman till ett naturens under. Bredvid mig susade skidåkare förbi, men jag stod där, hänförd, lösryckt ur den plågsamma stämning dagens människor kallar verklighet. Och det är just den verklighet jag vill ha i mitt sinne - naturens orörda verklighet. Kall, som den sten den alstrar; varm, som solens strålar. Majestätisk, som en snöklädd dal, och ståtlig, som det högsta berg!

Naturens system överskrider binär dualism och återförenar organism med världsalltet. Mitt i allt detta fanns ett komplex av liftsystem och restauranger, men ändå kände jag en näst intill total samvaro med den natur jag bevittnade. Och plötsligt slog det mig - detta finns över allt! Det som den stupida människan inte rört står alltid kvar, även mitt i det, som just denna människa byggt utan respekt för detta allsmäktiga under.

Där jag stod kände jag den mest sällsamma känsla komma över mig - å ena sidan respekt, underlägsenhet och nästan skam, och å den andra en underbar stolthet, samhörighet och vilja till liv! Ty det är just det naturen är - liv. Ett evigt liv, ett stolt och vackert liv, och framför allt - ett liv på ständig frammarsch. Ett sådant liv vill jag leva. Ett stolt liv med respekt för naturens eviga under.

Långt efter att ha bevittnat detta är jag fortfarande uppfylld av dessa känslor (som må ha funnits tidigare, men aldrig med en sådan intensitet) och kan med all ro i hjärtat säga att jag funnit nytt vetande, och ett nytt sätt att se på saker och ting.

Lärdom bör dras av den allsmäktiga naturen, ty allt kommer av den: i ett långsamt kretslopp skapar den och förgör, den ger liv - och likaså detta liv släcker, med en total makt. Utan naturen finns ingenting till - ty just detta är naturen! Det är liv och död, födelse och förgörelse. Vi kommer av den och all respekt skall den ges.

Jag ser, hör, lever detta under; med respekt, hänförelse och stolthet. Jag viger mitt liv åt denna eviga kraft.