Lite närmare

Du skrattar och du ler, du tror du är så vacker när du ger mig alla de där blickarna, genanta och tafatta. Ditt hår kastas i mitt ansikte, "ta det om du kan" tycks du viska när ingen annan hör. En röst som är så tyst smyger från hus till hus, vill fånga mig. Vill ta mig, "håll mig hårt, för ikväll ska där mycket åt", du vill pressa upp mig mot ett av alla hörn, kyssa mina sönderpiskade läppar, det var ditt hår, älska min nakna rygg mot en av alla vägga...

Du skrattar och du ler, du tror du är så vacker när du ger mig alla de där blickarna, genanta och tafatta.
Ditt hår kastas i mitt ansikte, "ta det om du kan" tycks du viska när ingen annan hör.

En röst som är så tyst smyger från hus till hus, vill fånga mig. Vill ta mig, "håll mig hårt, för ikväll ska där mycket åt",

du vill pressa upp mig mot ett av alla hörn,
kyssa mina sönderpiskade läppar, det var ditt hår,
älska min nakna rygg mot en av alla väggar.


Du kysser så hårt, så skoningslöst försöker du komma åt.
Du vill inte veta vad kläder är, tyg har aldrig varit din sak.

Skoningslösa, rivande naglar råkar komma till på fel ställen.
Bara ett av alla försök att klä av mig mina kläder, mina masker.

Mina känslor.

"Ikväll ska vi leka som alla andra, fast lite hårdare, lite vackrare, lite mer rätt och lite mer på mitt sätt.
Säg att du kommer tycka om det?"

”Jag kommer tycka om det.”

Du böjer dig och du hukar dig, du drar in och du drar ut, du flåsar i mitt öra, du tar på min mage som om det vore där jag ville att du skulle röra. Du sätter dina naglar i min rygg och ditt hår är så fult där det klistras av svett mott din varma panna. Och din panna är inte det ända som är varmt i detta läge.

Men när tystanden lagt sig och vi ligger där undertill, du håller min arm runt din midja, och dina lår pressas emot mina. Viskar röster av kärlek något mera, "Säg att du tycker om mig?" "Jag tycker om dig." Vi vrider och vänder på oss och du landar mot min rygg, det sägs att du tycker om det när jag vänder mig och du får beskåda mig från ett annat håll, ett som alla andra så ofta beskådar, min rygg, mitt skal. Mitt genanta vanliga jag. Du nafsar i mitt öra, det är det enda jag verkligen vill att du ska göra, Säg att du älskar mig? viskar en röst jag inte alls vill ha med att göra.

Kläderna blir medvetna om sin position, de ligger inte tomt på golvet när du säger sådana ord, dörrarna stängs och jag tar mig långt därifrån, säg inget mer, du förstör det alla andra säger det alla andra gör, när du blandar in ord som är starkare än dina handlingar.