Natt på Museet

Ett enkelt arbete om det inte vore för att alla museiobjekt vaknar till liv i samband med mörkrets ankomst. Härnäst följer en orgie av snubbelhumor, datoranimerade vilddjur, krigssinnade romer och hunner och Owen Wilson som den gapiga miniatyrcowboyen Jedediah. Som upplagt för en krampframkallande skrattfest med andra ord.

Om man är åtta år kanske. Själv sitter jag med samma stenansikte som den tuggummituggande Påskö-statyn, rakt igenom hela filmen. Inte ens museichefen Dr. McPhee, spelad av min favoritkomiker Ricky Gervais lockar fram något fniss. Hans roll är mest en tam variant av The Office-karaktären David Brent.

Natt på museet är i det stora hela ett smärtande magplask, men kameraarbetet och animeringarna håller i alla fall hyfsat hög nivå. Filmen är ett taffligt försök att få datorspelsgenerationen att slita sig från skärmarna och ivrigt springa till något av de få museum som fortfarande existerar. Väl där lär besvikelsen speglas i deras fyrkantiga ögon, för att gå på museum är ju inte alls lika coolt i verkligheten.