Rapport från Kina

Jag befinner mig i Kinas ekonomiska centra Shanghai, även kallat Asiens New York. Trots att den här staden sägs vara den mest västerländska i hela Kina så är skillnaderna så otroligt stora. Jag brukar säga ”Ibland älskar man att vara västerlänning i den här staden, och ibland hatar man det”. Särbehandlingen man utsätts för är både i positiv och negativ bemärkelse och jag tänkte redogöra för de skillnaderna jag har råkat ut för under min första månad i den här staden.

För det första: Ser du västerländsk ut här så kommer du aldrig smälta in, oavsett vilka dina handlingar är. Så fort folk ser dig blir du stämplad som en rik person från väst, en person som ska behandlas med någon säregen respekt men som man samtidigt kan lura av pengar eftersom västerlänningar inte förstår bättre. Allt är så paradoxalt, samtidigt som du diskrimineras på grund av ditt utseende så får du respekt och förmåner som en kines aldrig skulle få komma nära.

Ett solklart exempel på denna särbehandling i positiv bemärkelse fick jag uppleva då jag behövde uppsöka läkare. Jag vandrade in i entrén till ett sjukhus och fick se en skabbig miljö men långa köer, sjuka kineser och små bås där undersökningarna utfördes. Det var sjukhussängar i korridoren och hygienen var minst sagt dålig. Folk var gamla, trötta och sjuka men ingen verkade egentligen bry sig. Det var en hemsk syn och jag bävade inför att få bli undersökt på den platsen. Men helt plötsligt upptäckte en kines mig och tecknade åt mig att följa med upp till åttonde våningen. Där var det en helt annan värld med fina stolar, LCD-skärmar som visade lugnande havsbilder, America’s Funniest Home Videos visades på en stor plasma-TV och fåtöljerna var mjuka, varma och fint inredda. Det gick ungefär fem sjuksköterskor på en patient och alla pratade engelska och bemötte mig med respekt. Jag är en västerlänning med pengar och för femhundra svenska kronor får jag träffa en doktor direkt utan att behöva vänta i en ohygienisk miljö. Trots att utgången och recepten hade varit desamma i entrén så fick jag snabb och smidig service, enbart på grund av mitt västerländska påbrå.

På många sätt är västerländsk skönhet ett ideal i Kina, vilket syns väldigt tydligt. De finare affärerna har skyltdockor och stora affischer föreställande västerländska kvinnor och så länge du ser västerländsk ut så kan folk säga att du är vacker. Det finns till och med små plastsaker man ska sätta på ögonlocket för att på så sätt få ”västerländska” ögon. Något som är väldigt främmande för oss brun-utan-sol-användande svenskar är de krämer som finns i affärerna för att man ska få vitare hud (och alltså ett mer västerländsk utseende.). Det har hänt flera gånger att personer har kommit fram till mig, pekat på mina ögon eller min hud och beundrat drag hos mig som anses vara mindre vackra i Sverige.



Oavsett vad man tycker om det här så blir allting väldigt representativt för den säregna respekten man får uppleva. Man får, som västerlänning, gå före i restaurangköer och gratis inträde på vissa klubbar. Detta är naturligtivs outtalade regler och inget som följs slaviskt, men på många ställen får man specialbehandling enbart på grund av ens härkomst. Att vi västerlänningar ofta blir lurade i affärer och får betala mer än en kines skulle göra känns väldigt diskriminerande i teorin för det finns ju faktiskt människor från väst som inte har så mycket mer pengar än kineserna själva. Dock kan man inte begära så mycket av ett land som Kina. Trots den ekonomiska expansionen finns många spår från lite äldre tider kvar.

Oavsett om man älskar eller hatar Shanghai så lämnas man inte oberörd av krocken mellan öst och väst. Det finns dagar då jag älskar att bli särbehandlad, och det finns dagar så jag avskyr det. Men med en vagnslast tålamod och välvilja klarar man sig gott i Shanghai, även som bortkommen västerlänning (underkategorin europé och svenska).