Tidsresenärens hustru
Clare är rikemansflicka.
Henry lider av en genetisk åkomma som för med sig att han reser i tiden.
Clare lever ett alldeles normalt liv tills Henry dyker upp i skogen, bara sådär.
Henry har träffat Clare förr.
För Clare är Henry bara en konstig man som en dag stod bakom henne i skogen när hon satt och testade alla möjliga färgpennor på ett papper.
Henry kommer från en tid då Clare och Henry redan är gifta.
Hur klyschigt det än låter så är Henry och Clare själsfränder från den dagen och framåt, i en framtid som redan varit.
I början är det lite pedofilvarning. Inte bara det faktum att de möts i en skogsdunge, när han är 36 och hon är 6 år. Henry har även oturen att aldrig kunna ta med sig något från en tid till en annan, vilket resulterar i att han alltid ploppar upp naken från ingenstans. Förvånande nog blir Clare inte särskilt skrämd. Verklighetsskalan befinner sig inte på 100, men vackert, det skall det bli. Det här må vara det närmsta du kommer litterär kärlek.
Av någon anledning återkommer han till just Clare, i olika skeden i hennes liv. Han kan inte styra det, men något hos henne får honom att resa dit.
När Clare är 20 träffar hon av en underlig anledning på Henry i hans rätta tid. Då är han 28, och han har aldrig träffat henne. Det klickar direkt. Deras kärlek tar fart igen.
Förutom att det må vara en av de bästa grunderna att skriva på (vem har inte någon gång i sitt liv fascinerats av tidsresor, kärlek eller nakna gubbar i skogen?) så är det också underbart skrivet, hela vägen igenom. Det känns aldrig falskt, aldrig påhittat, aldrig uttjatat.
Att boken är på 450 sidor gjorde till och med mig lite rädd i början, måste medges. Även om jag älskar att läsa så brukar jag resonera så att vad kan möjligtvis vara så viktigt att förmedla som inte går att säga på 300 sidor, utan måste använda sig av 150 sidor till, som det gäller i denne bokens fall?
Och efter 450 sidor senare så har jag lärt mig en läxa. Det här är så viktigt och allt under 450 sidor hade varit skamligt.
Ska man leta fel, så skulle det möjligen vara att allt är för underbart. De tvivlar aldrig på sin kärlek, deras sexliv är toppen och inget kan få dem att splittras.
Boken håller just nu på att filmatiseras och ska komma ut nästa år, det vill säga 2008.
Rachel McAdams i rollen som Clare, och Eric Bana som Henry. Och boken är så bra att det här förmodligen blir en av alla filmer som tyvärr inte gör boken rättvisa.
Men boken är, med ett ord, underbar.
4,99 av 5 möjliga.
