Crysis

Inte bara de rent grafiska detaljerna är fantastiskt utsökta utan även hela den tekniska grunden som spelet Crysis är byggd på osar ren kvalitet. CryEngine 2 – motorn som hela spelet baseras på - visar prov på flexibilitet, fantastisk detaljrikedom och en fysikmotor som saknar like. När så mycket kraft lagts på yta och grundläggande teknik är det dock lätt att bli skeptisk och orolig över att allt som finns är ett läckert skal utan någon substans under ytan. Även om så inte riktigt är fallet i Crysis är oron inte heller helt obefogad.

En trupp på fem supersoldater, som med hjälp av sina speciella dräkter kan bruka fantastiska krafter, anländer till en ö för att undersöka händelserna kring en mystisk arkeologisk utgrävning. På plats finns redan delar av Koreas armé, vilka också utgör motståndet i en början av spelet. Alla som har spelat Far Cry, eller har tittat på mer än någon enstaka trailer från Crysis, vet dock att det döljer sig något mer under ytan, och Cryteks vana trogen gör också Crysis halvvägs in i spelet en stor vändning både till handlingen och det spelmässiga. När Koreanerna byts ut mot svävande utomjordingar ändras också sättet man spelar Crysis ordentligt.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg. Den första halvan av Crysis består till allra störst del av strider – från små taktiskt dolda anfall mot mindre baser till stora slag med pansarvagnar och luftanfall – i en tät djungelmiljö i ett tropiskt paradis. Tack vare variation i områdenas storlek och uppbyggnad samt den inbyggda funktionen att när som helst ändra mellan ens dräkts olika lägen (bästa skydd, oerhörd styrka och hoppförmåga, extrem hastighet i rörelserna eller osynlighet) består spelets första halva till störst del av väl utförd snabb och sprängfylld action. I den förpackning som Crysis också levereras i, med det utsökta utseendet och den lekfulla (och taktiskt användbara) fysiken, är spelets första timmar dessutom riktigt underhållande.

När sedan vändningen kommer får man till en början ta del av en av actiongenres allra segaste och utdragna sekvenser. Utan att spoilera handlingen så rör det sig om ett segment där man svävar tyngdlöst och ska navigera sig genom ett krångligt tunnelsystem. Sekvensen saknar helt någon form av utmaning på alla utom den svåraste svårighetsgraden och går snabbt från att vara ett fascinerande inslag till ren pina. Som tur är tar spelets tempo fart igen efter detta dryga parti men de mer nyskapande striderna mot utomjordingar är förutom vissa riktiga höjdpunkter inte alls lika underhållande som den mer traditionella första halvan av spelet. När Crysis sedan når sitt slut känns det riktigt snopet. Inte bara för att det är alldeles för tidigt, efter drygt sex-åtta timmar på normal, utan också för att vägen till slutet känns utdragen och förhållandevis innehållslös. Framförallt så är de riktigt roliga spelsegmenten för långt isär och den stora behållningen kvarstår i den makalöst imponerande tekniska prestation som Crysis är.



Det går inte att förneka den besvikelse som enspelarläget ändå för med sig, i och med den oerhörda potential som spelets motor besitter, och även om det på sina ställen är ruskigt bra så talar helhetsintrycket för ett relativt traditionellt actionspel i lyxförpackning. Även flerspelardelen saknar något egentlig revolutionerande eller ens utvecklande för genren rent spelmässigt. De vanliga dödsmatcherna (alla mot alla) beter sig som i de allra flesta traditionella hektiska actionspelen ur förstaperson och det mer ambitiösa Battlefield-inspirerade lagspelsläget känns lite för bökigt och långdraget för sitt eget bästa. Dräktens krafter räddar flerspelarläget från att kännas alltför alldagligt och leder till några intressanta taktiska möjligheter under striderna, och har man turen att få spela på en server med DirectX 10-krav har man dessutom möjlighet att leka med spelets fysik tillsammans med andra. Något som man dock i dagsläget inte alls får uppleva i flerspelarläget om man bara sitter på en dator med DirectX 9-stöd.

Crysis är tveklöst ett bra spel med fler kvaliteter än bara de rent tekniska. Men faktum kvarstår att om man skulle skala bort den makalöst imponerande spelmotorn skulle man ha kvar ett actionspel med få stora finesser. Crysis fungerar dock utmärkt som ett smakprov på vad man kan tänkas uträtta med hjälp av Cryteks magiska spelmotor, och det ska bli fantastiskt intressant att se vad andra utvecklare och modifikationsskapare kan tänkas hitta på med tidernas mest imponerande motor till sitt förfogande. Och Crysis i sig är värt att spela igenom bara för att få uppleva de mäktigaste sekvenserna och den skamlöst tillfredställande atmosfären vid spelets mest imponerande tillfällen.

Betyg: 7

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.