Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction

Mitt svar har alltid varit Jak & Daxter som jag tyckt har haft skönare humor, roligare miljöer och en generellt bättre plattformsupplevelse. Visst, jag gillar Ratchet & Clank också, men måste jag välja så är det inte roboten och kattdjuret som får min röst. Eller så var det åtminstone fram till förra veckan då jag fick recensionsexemplaret av Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction hemskickat. Seriens antåg till det vi brukade kalla nästagenerationens konsoler...

Mitt svar har alltid varit Jak & Daxter som jag tyckt har haft skönare humor, roligare miljöer och en generellt bättre plattformsupplevelse. Visst, jag gillar Ratchet & Clank också, men måste jag välja så är det inte roboten och kattdjuret som får min röst. Eller så var det åtminstone fram till förra veckan då jag fick recensionsexemplaret av Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction hemskickat. Seriens antåg till det vi brukade kalla nästagenerationens konsoler är inte mindre än ett smärre mästerverk och jag är på gränsen till att överge min Jak-tro för att istället konvertera till Ratchetismen.



Om vi hoppar över den ganska ordinära Ratchet & Clank-typiska handlingen och istället grötar ner oss i det väsentliga, finner vi det bästa spelet till Playstation 3 hittills. Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction är allt som föregångarna var fast mer, roligare och bättre. På ett sätt är det en märklig upplevelse då jag förväntade mig ett likadant spel som föregångarna, fast med uppdaterad grafik och det var exakt vad jag fick. Ändå är jag överraskad av spelet, antagligen på grund av att Tools of Destruction känns som seriens grundidé perfekt utförd i digital form.

Anpassningen av serien till Playstation 3 är delikat gjord utan att Insomniac tvingat in gyrostyrning i tid och otid. De gånger man styr med rörelsekänsligheten i kontrollen känns befogade – bland annat flyger man med Clanks nya vingar och ibland styr man Ratchet när han svävar från hög höjd med missiler i hälarna. Den enda märkliga anpassningen till gyrostyrningen är Tornado-vapnet som skjuter iväg virvelvindar man ska styra med SixAxis-kontrollen. Det är riktigt bökigt och tar lång tid att greppa. Annars är kontrollen oerhört bra och intuitiv.

Vapnen är ju för Ratchet & Clank-serien som för Worms-ditot, alltså kärnan till allt gott (eller ont om man råkar vara en fiende). Insomniac har i denna del proppat arsenalen så oerhört full att jag blir ambivalent när jag ska försöka välja ut någon att använda. Till det kommer möjligheten att uppgradera samtliga vapen i många steg, och som om det inte vore nog så levlar man även vapnen efterhand man använder dem, vilket gör favoritvapnen ännu mer potenta när det kommer till fiendemosande. Bland de nya vapnen hittar vi ett som kommer att bli den absoluta favoriten bland alla Ratchet-fantaster. Om du känner dig trängd och fienderna hopar sig i mängder slänger du bara iväg en Groovitron-granat och sekunden efter kommer samtliga fiender att dansa under en diskokula som granaten frammanat. Behöver jag berätta att det är makalöst kul att se på? Det är faktiskt så kul att man i tid och otid faktiskt glömmer att banka på fienderna medan de dansar.



Det räcker med att konstatera att Ratchet & Clank Future: Tools of Destruction är ursprunget trogen men är tack vare sina uppdateringar det bästa spelet i serien. Om Insomniac kan göra detta med sin serie vågar jag knappast drömma om vad Naughty Dog kan göra med Jak & Daxter. Men de kommer att ha svårt att slå detta för Ratchet & Clanks första spel till Playstation 3 är på gränsen till en perfekt actionplattformsupplevelse. Visst, repetitiviteten (usch vilket ord) finns där, det saknas flerspelarmöjligheter och allt har egentligen redan gjorts i de föregående spelen. Men aldrig så här bra.

Betyg: 8

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.