Jag är tjej och jag har en tre år yngre bror. När vi var ganska små så brukade vi leka att vi hade sex. Oftast med kläder men ibland utan. Han tog aldrig in "den" på riktigt, men… Jag vet inte. Det är svårt att minnas. Jag mår trots allt ganska bra idag, men kan jag komma att få en psykisk störning när jag blir äldre? Jag har läst psykologi och blev jätterädd när vi pratade om Freud..

---

SVAR

Jag tycker inte du ska bekymra dig för mycket om det här. Du beskriver det hela som en lek mellan syster och bror, och det är inte ovanligt att små syskon leker den här typen av lekar, eller att man leker så här ihop med en kompis. Det finns en klar skiljelinje mellan den här typen av lekar, som barn har tillsammans, och övergrepp, vilket innebär att någon tvingar sig på någon annan. Och enligt din beskrivning har det inte varit frågan om att någon av er utnyttjat den andre, utan ni har lekt som barn gör när dom är nyfikna på saker.
Uppenbarligen har du inte heller mått dåligt av det här tidigare, utan mer blivit rädd när du läst psykologi. Jag vet att det kan vara lite knepigt när man läser psykologiska teorier då man kan känna det som om allt man tänkt eller gjort är något som ryms inom olika typer av störningar. Men det finns ett ganska enkelt sätt att komma bort från det, och det är att försöka komma ihåg att Freuds texter är avsedda att vara en hjälp för att beskriva och förstå personer som har en psyskiskt störning. Och eftersom alla med en psykisk störning är människor så handlar det om att beskriva en mängd mänskliga beteenden och känslor som finns hos oss alla, med den skillnaden att hos den störde har vissa beteenden och/eller känslor tagit överhanden, skenat iväg, eller hängt upp sig på ett sätt som utlöst en psykisk ohälsa. Det är därför det kan vara lätt att känna igen sig i mycket man läser inom psykologins område, även om man själv inte lider av en psykiskt störning, just för att det är mänsklig beteende och känslor som beskrivs, även om dessa på olika sätt gått överstyr. Ett exempel som kanske förtydligar det här lite är att många av oss tex har en tendens att gå och köpa oss något nytt för att pigga upp oss själva när livet känns lite gråtrist och meningslöst. Detta är ett mänskligt beteende att vilja trösta sig själv lite, och försöka hitta saker som får oss att bli på bättre humör när saker känns lite motiga. Men sedan finns det dom som om av olika anledningar inte kommer ur den här känslan av meningslöshet genom att köpa EN tröja, utan dom har fastnat i känslan och har inga andra strategier för att hantera den här typen av känslor än att handla något. I det fallet är det ett mänskligt beteende som gått överstyr och som till slut skapar en psykisk ohälsa då personen inte kan sluta handla, vilket gör att hela livet handlar om att ge sig själv en kick uppåt genom att köpa och köpa. Och det är klart att när personer som använder det här beteendet emellanåt, vilket dom flesta alltså gör någon gång, läser psykologi och ser att man kan ha en störning genom att handla för mycket, så kan det väcka rädsla för att man själv ska vara störd, även om man aldrig mått dåligt av att emellanåt gå och köpa sig något fint för att pigga upp sig själv. Tvärtom så är det ett ganska positivt beteende om man kan göra det med måtta.
Man får alltså inte en störning för att man har gjort något speciellt, eller tänkt något, eller känt något som beskrivs i psykologins teorier, utan det väsentliga är hur du upplever ditt beteende och din psykiska hälsa (om du upplever att du mår bra av det, eller inte, osv). Och som jag skrev i början så har du uppenbarligen inte mått dåligt av din lek med din bror tidigare, eller ens tänkt på det så mycket, förrän du började läsa psykologi, varför jag inte tycker du skall bekymra dig om framtida störningar i det här sammanhanget.